målgång,

Jag gick i mål. Efter 6 månader kunde jag för drygt två veckor sedan lägga medicinkartan åt sidan och konstatera att jag är färdig med min behandling av isotretinoin. 

Jag har inte uppdaterat min blogg på flera månader av den enkla anledning att jag inte riktigt haft tid. Plugget rullade på in i det sista och direkt efter sista inlämningen väntade packning och städning av lägenhet och flytt hem till Borås. 

Vid mitt sista inlägg minns jag inte riktigt hur statusen var med behandlingen, men efter konsultation med min hudläkare trappade vi i alla fall upp dosen från 30 mg till 50 mg eftersom jag inte kände att det gav något resultat. Dessutom ville jag hinna färdigt med behandlingen innan sommaren då jag inte vill tillbringa hela sommaren under ett parasoll (nu blev det visserligen så ändå). Upptrappningen gjorde skillnad, både vad det gäller resultat och biverkningar. Jag fick näsblod från och till och min hud och läppar har varit torrare än en öken stundtals. 

Med facit i hand hade jag kanske hoppats på ett något bättre resultat, jag har fortfarande kvar en del rodnader på ena kinden som jag upplevde blev bättre efter min tetralysalbehandling förra året. Dessutom kvarstår en hel del ärr som syns men detta är ju inget som medicinen kan göra något åt, vilket jag var medveten om hela tiden. Men huden känns väldigt slät och lugn nu och jag har två veckor efter avslutad behandling inte märkt av att hudproblemen har kommit tillbaka. Jag har någonstans funnit mig i att min hud är så bra den kan bli nu och jag har verkligen gjort allt jag kan för att bli kvitt problemen. "Vem har egentligen perfekt hy?" sa en vän till mig när vi diskuterade ämnet och jag tror att hon har rätt. 

Det känns fantastiskt att efter 10 års hudproblem kunna se folk i ögonen ordentligt utan att behöva skämmas över hur jag ser ut i ansiktet. Att kunna gå till gymmet utan smink och att se sig själv i spegeln och faktiskt känna sig nöjd. Även om behandlingen har varit tuff har den helt klart varit värd det.