De tre senaste dagarna har jag jobbat på SP. Jag sitter då mestadels på ett kontor, framför en dator och utför följande kommandon på tangentbordet: Ctrl + C och Ctrl + V. Det blir lite tröttsamt i längden, därför har jag haft med mig min bästa vän iPoden under dagarna. Men nu till det intressanta. Flera gånger under dessa dagar har jag kommit på mig själv med att sitta och prata för mig själv. Inte högt, utan bara med munrörelser där jag liksom mimar det jag säger. Ibland kommer jag på nåt skämt och spricker upp i ett stort leende samtidigt som jag diggar i takt till musiken. Jag vaknar då upp ur min bubbla och inser att man faktiskt kan se in på mitt kontor. En nittonåring med hörlurar som sitter och skrattar för sig själv. Genast känner jag mig som en idiot och vänder mig sakta om för att försäkra om att ingen arbetskamrat står i dörren lite tafatt med en bunt papper i handen. Än så länge har inte detta skett, så jag vänder mig mot skärmen igen, skrattar lite för mig själv och fortsätter min konversation.
2 kommentarer:
Haha! Så brukar jag också göra! Går runt här ensam och skrattar för mig själv och pratar med mig själv. När jag är helt ensam i huset så brukar jag t o m prata högt. haha
Haha, du är så rolig! Keep on going strong Karin!
Skicka en kommentar