Söndagar är ju som bekant inte de mest fartfyllda dagarna, så heller inte denna. Långa promenader och Kent har varit den största sysselsättningen. Tack Jocke, tack Jossan.
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
(det blir inte bättre än såhär.)
1 kommentar:
Jag blir rädd när jag läser det du skriver. Förstår ju inte om det är du eller låttexter. Du skräms. Jag blir rädd för att förlora dig.
Skicka en kommentar