pokerface,

Alltså, Pokerface - Lady GaGa. Så äckligt bra.

med mina stora drömmar, de flög som satelliter

Det får bli en snabbinlägg ikväll i väntan på att makaronerna ska koka färdigt. Enligt äggklockan har jag 4 min 31 sek på mig. Dagen idag var trevlig. Det kändes som om det var den första riktiga skoldagen på evigheter, där vi faktiskt hade hela ordentliga lektioner hela dagen. Jag genomförde även mitt engelska-tal idag med. Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Jag lyckades nog inte toppen med tanke på att det bara var två som röstade på mig. Men sen kanske det berodde på vilket ämne jag hade också. I övrigt är skolan ganska skoj just nu, trots att den dödar. Det beror nog på klassen. Jag har insett att jag nog tycker ganska mycket om den. Folk är roliga. Ikväll var det träning, det var riktigt roligt. Nej, nu ringer klockan. Dags att ladda för en uppesittarkväll eftersom jag har en samhällsinlämning som ska in imorgon. Som sagt, skolan dödar. I love it!

och jag tänkte att det här är bra,

Nationella idag var ju spännande. Efter typ två timmar började jag känna mig klar men jag satt dock ända till elva. Jag gillar egentligen inte när man får för mycket tid. Då hinner man läsa igenom allt och upptäcka massa man vill ändra, man ska sätta sig ner och skriva allt på impuls och sen lämna in. Jag känner mig inte jättenöjd måste jag säga, jag fick inte till det riktigt. Men men, nu är det gjort i alla fall. Ca 11.35 kom jag hem från skolan, helt genomblöt eftersom det skulle ösregna just den lilla stunden när jag gick ner till bussen. Jenny kom hit en stund för att plugga religion. Hon berättade en mycket underhållande historia om hur hon hade missat min hållplats eftersom hon hade lyckats fastna med foten på bussen på nåt konstigt sätt och fick därför åka med bussen runt. Det lät som en usel bortförklaring till en sen ankomst men ja, den damen lyckas med det mesta. Ja, jag tyckte i alla fall att det var en glädjehöjare i våran annars väldigt trista vardag. Nej! Nu blir det mera religion.

things are not the way they were before,

Tisdag. Adam Tensta hade en liten konsert på Bäckäng, det var faktiskt ganska coolt. Det förgyllde dagen något med tanke på att den i övrigt har varit riktigt jävla usel. Som om dagen inte vore nog så har vi nationella i svenska imorgon. Jag är dock inte speciellt nervös, det är mest tanken på att sitta fem timmar som känns lite jobbig just nu. Jag tycker för övrigt att skolan får ge sig snart.

pe-a

PA all day long har det varit idag. Men vi blev bannemej färdiga med våran projektplan! Ikväll ska jag träna min första träning med laget på sisådär ett halvår. Det känns lite nervöst måste jag säga, jag är inte direkt i form. Men det ska bli skoj.
puss på er.

årets,

Detta var väl sött..

och tänkte skuld och lidande,

Då så, var veckan avklarad. Det kändes som en omöjligt uppgift i måndags, men det gick. Dagen idag var intressant även om filosofin var lite för djup för mitt tycke. Planerna inför helgen är inte storslagna. Det känns ganska skönt måste jag säga, jag har faktiskt inga planer på att besöka Mariedal Cup. Det lockar inte i år. Ikväll ska jag vara hemma med mor och far eftersom mamma åker till Sydkorea med jobbet imorgon och är borta drygt en vecka. Det känns lite oroligt måste jag säga. Nåja, jag lär väl uppdatera under helgen.

little dysfunk you,

Då var stunden här, stunden jag aldrig trodde skulle komma. Jag har skrivit ut min uppsats som jag har suttit fyra kvällar i rad med. Jag nådde gränsen där jag kände att nej, nu får det fan räcka. Det får bära eller brista. Det finns dock några mindre justeringar kvar att göra. Dagen idag var för övrigt lång. Efter en vanlig skoldag skulle vi till Högskolan för att lyssna på en föreläsning i filosofi efter skolan. Var hemma runt halv nio ikväll. Föreläsningen var för övrigt intressant, tror jag. Jag tappade koncentrationen efter en kvart ungefär. Ändå stannade jag kvar efter pausen när nästan alla åkte hem. Måste bara tillägga att den äldre dam som höll i föreläsningen hade en mycket spännande röst. En röst så förstörd av ciggaretter har jag nog aldrig upplevt innan.

häll ut havet ändå bort till horisonten,

Jag tror inte att jag riktigt har insett att lovet faktiskt är slut nu. Jag går fortfarande på lågvarv och spenderar mina tankar på helt andra saker än existensialismen. Det är ganska dåligt faktiskt, med tanke på att skolan dödar just nu. Jag har ta mig fan tre inlämningar den här veckan och minst en miljon saker till nästa veckan, där inräknat ett nationellt prov i svenska. jag funderar starkt på att sjukanmäla mig och plugga järnet imorgon. Jag har trots allt bara två lektioner och vi har dessutom självstudier i religionen. Frågan är bara om mitt samvete pallar det.

and when the rain begins to fall,

Nostalgi! Efter vår släktmiddag igår (mycket trevligt för övrigt) åkte jag med Elin och Sebastian för att titta på Bond. I Elins lägenhet fyndade jag då tre styckna cd-skivor som det stod mitt namn på. Skivor som jag hade bränt under min period i åttan, jag vill minnas att jag faktiskt letat efter dessa någon gång. När jag så satte igång dessa i cd-spelaren kom en helt storm med nostalgi över mig. All denna dåliga hemmagjorda techno jag febrilt lyssnade på, alla gamla dåliga ballader jag lyssnade på när livet kändes hårt blandat med Melodifestivalen. Ojoj, jag skrattade gott vid tanken på dessa tider. Men ändå, högstadietiden var rätt fin ändå, inte alls lika ångestfylld och stressig som den atmosfär jag lever i nu. Nej nej, där gick man till skolan med Mackan varje dag, blev omkörd av den mintgröna Fiat Punton varje morgon, slappade sig igenom lektionerna och mådde allmänt bra. Ibland önskar man att livet var lite mer som en cd-skiva.