little dysfunk you,

Då var stunden här, stunden jag aldrig trodde skulle komma. Jag har skrivit ut min uppsats som jag har suttit fyra kvällar i rad med. Jag nådde gränsen där jag kände att nej, nu får det fan räcka. Det får bära eller brista. Det finns dock några mindre justeringar kvar att göra. Dagen idag var för övrigt lång. Efter en vanlig skoldag skulle vi till Högskolan för att lyssna på en föreläsning i filosofi efter skolan. Var hemma runt halv nio ikväll. Föreläsningen var för övrigt intressant, tror jag. Jag tappade koncentrationen efter en kvart ungefär. Ändå stannade jag kvar efter pausen när nästan alla åkte hem. Måste bara tillägga att den äldre dam som höll i föreläsningen hade en mycket spännande röst. En röst så förstörd av ciggaretter har jag nog aldrig upplevt innan.