åh,

Ne, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Så jag skiter nog i det här idag.

Puss på er!

(just det, grattis.)

ge oss en chans vi är äldre nu

Gårdagen var trevligt tycker jag. Jag lämnade hemmet runt halv två och åkte sedan hem för att åstadkomma den snabbaste duschen i historien. Anledningen var att jag hade lovat min mor att hjläpa till i kiosken på a-lagets match. Man måste ju bidra till laget på nåt sätt. Matchen däremot slutade mycket orättvist 1-0 till bortalaget efter att vi totalt ägt matchen. Senare på kvällen var mina föräldrar bäst så jag fick låna bilen och åkte till Mia. Vi spenderade kvällen med bra musik, en biltur till Sjöbo och film. Slappt med trevligt som vanligt när man träffar den damen. Synd dock att inte Jasmine kunde sällskapa oss.

Idag blir det mer fotboll. Lina spelar match om en timme i stan som jag hade tänkt titta på. Vilket betyder att vi måste åka om en halvtimme och jag sitter här i pyjamas. U-laget har match senare ikväll också, får se om jag orkar titta på den med. Det känns så jävla skönt att vara ledig imorgon så ni anar inte. Men om jag känner min projektarbetespartner Linn rätt så kommer hon dra mig upp ur sängen för att plugga imorgon. Ha det fint!

Helger är bra. Fotboll är bra. Sol är bra. Köra bil är bra. Mia är bra. Mitt liv är bra.

nästan.

ett tidsfördriv att dö för?

Gårdagen var trevlig men ganska händelsefattig. Det var sedan tidigt inplanerat att jag skulle umgås med min vän Lina. Innan det tog jag en fika med Jossan vilket var högst välbehövligt. När jag anlände till hemmet var även Fanny där vilket var en trevlig överraskning. Vi ägnade de kommande två timmarna till att fundera på vad vi skulle göra utan åt nå något slående resultat. Till slut kom vi fram till den fantastiska idén att åka ner till stan. Vad vi hade där att göra visste igen och vi gav upp efter en timme och begav oss tillbaka till hemmet. På bussen fick vi sällskap av alla 91:or. Väl på hemmet tittade vi på film, vi började som tio stycken men till slut var det bara jag, Lina och Ellen som låg utslängda i varsin soffa. Vad hände undrade vi?

Nu städar Lina och jag väntar på min mor som ska hämta mig om en halvtimme. Jag kanske borde agera bra vän och hjälpa till en aning känner jag. Ha det fint folk!

allt som du gör blir till pärlor på min panna

Dagen började på sämsta tänkbara sätt. Jag hade en efterlängtad sovmorgon till tio som jag såg fram emot mycket. Ni kan då tänka er hur glad jag blev när jag fick höra att vi hade pa-info klockan åtta på morgonen. Jaja, tänkte jag. Inte mycket att göra åt så jag pallrade mig upp till sjubussen. När jag sedan kom till skolan kan ni tänka er hur min lycka sköt i höjden när det kom till min kännedom att de hade ändrat tiden till klockan tio istället. En hel sovmorgon helt åt helvete. Att sitta i biblioteket i över en timme hade inte riktigt samma energigivande effekt. Jag smälte dock detta ganska fort. Dagen gick ganska fort trots allt men jag börjar ju undra vad jag har gett mig in på. Samhäll C verkar vara riktigt svårt alltså, jag fick koncentrera mig till det yttersta för att hänga med idag. Det hände också en mycket intressant sak under dagen. För ett tag sen fyllde vi i enkäter om hur vi trivs på Bäckäng och det visade sig att vår klass verkar vara den mest negativa på hela skolan. Jag är inte förvånad kan jag säga. Men jag gillar't. Efter skolan agerade jag duktig dotter och hjälpte pappa med veckans inhandling. En tråkig sammanfattning av dagen.

Jag skulle kunna lägga till nåt här nere om vad som händer i huvudet på mig. Jag vet dock inte riktigt vad. Det är alldeles för mycket för att ni ska orka ägna er tid att läsa allt. Men jag vet att jag ska träffa Jossan imorgon vilket blir första gången på evigheter, jag har saknat henne så mycket!

what the hell is going on?

Jag vaknade i morse och hade feber, huvudvärk och mådde illa. Ingen skola tänkte jag direkt, stängde av alarmet och somnade om. Fan, jag orkar inte.

it just makes me sick

Ja, vad ska man säga. Det är mycket som inte står rätt till just nu. Mycket skit i huvudet men även mycket skit i kroppen. Jag blir inte klok på vad som händer med mig, allt krånglar. Min körtelfeber krånglar, mitt huvud krånglar, skolan krånglar och mina känslor krånglar. Vad gör man då och i vilken ända ska man börja? Jag får inte lugn i kroppen på nåt sätt, kan inte riktigt sätta fingret på det. Jag vill ligga hemma i min säng i en vecka typ. Imorgon kommer Lina hit, hoppas att vi reder ut lite då.

Första skoldagen idag för min del och den blev rörig som väntat. Jag har ingen koll på vilka lektioner jag ska och inte så jag chansade lite grann. Min chansning resulterade i att jag slutade 11.20 idag. Jag, Hanna, Lisa och Linn invigde skolstarten med att äta thai. Det var trevligt. När jag kom hem fick jag bakslag och blev sjukt illamående och febrig. Härligt härligt. Det blev sömn i några timmar i hopp om förbättring. Vet inte om jag nådde något slående resultat med den huskuren men jag hoppas att det blir bättre tills imorgon. Då har jag trevliga saker som samtal med rektorn och en lång lektion i religion på schemat. Livet är la härligt. En dag, två lektioner och jag är redan nere på botten. Det känns som att det blir ett intressant läsår!

i'm back in town

Så var även jag tillbaka i Sverige och till vardagen. Jag insåg precis att idag är min sista dag på sommarlovet, vi är ju lediga på måndagar numera. Jag är dock trött, vi landade på Landvetter runt 03.30 i morse efter att ha varit vakna i nästan ett dygn. Det ska då också tilläggas att vi varit med om Rhodos flygplats by night. Jag har nog aldrig varit med om ett sådant kaos, människor överallt verkligen och invånarna på denna ö har inte riktigt uppfattat begreppet effektivitet. Till slut efter mycket om och men kom vi på vårat plan. Mitt älskade fosterland hade då inte ändrat på sig, en vind slog emot mig när jag gick av planet och jag frös i hela kroppen. På hemvägen såg jag att det bara var 6 grader ute. Men jag ska inte klaga, jag som har fått en vecka i värmen. Rhodos har varit fint, väldigt varmt men fint. Vi hade nog inte under 35-36 dagar någon gång och om det inte blåser då så blir det väldigt hett. Körtelfebern var väl det enda som kunde tänkas dra ner njutningen av Rhodos en aning. Den har satt sina spår så ibland orkade inte min kropp med någon solning eller promenader i Gamla Stan utan det var raka vägen till hotellet som gällde i de fallen. Allra värsta var det sista dagen när vi hade dygnspasset framför oss, att vi dessutom blev av med rummet klockan tolv och var tvugna att slå ihjäl tio timmar var drygt. Men återigen, jag ska verkligen inte klaga. Jag och min mor har gjort så lite som möjligt. Dagsrutinerna har sett ganska likadana ut. Sol, mat, sol, dusch, hotell, mat, drinkar, hotell. Solbrännan har inte infunnit sig riktigt i år dock men jag är nöjd. Jag ville ha en vecka med sol och en chans att vila upp mig. Och det fick jag minsann.

Idag ska jag sysselsätta mig med lite småsaker. Jag ska bl a åka in till stan och hämta ut mitt körkort samt inhandla årets uppsättning av kollegieblock. En storstädning av mitt rum ligger också det högt upp på listan. Men först ska jag njuta av att äta frukost hemma i mitt kök igen.

körkort

Så var dagen här, jag har äntligen tagit mitt körkort. Jag vaknade tjugo i sju i morse och kunde verkligen inte somna om för jag var så nervös. Hela förmiddagen vankade jag av och an och försökte slå bort tankarna och nervositeten. När det så drog ihop sig och jag väntade på bussen till stan trodde jag att jag skulle spy. Konstigt nog släppte det när jag väl kom till körskolan och vi åkte till Vägverket. Min kontrollant var hur trevlig som helst och jag var faktiskt inte speciellt nervös när vi åkte iväg. Jag kom undan väldigt lätt måste jag erkänna, mestadels landsvägskörning med en backning runt gathörn och sedan tillbaka till Vägverket. 'Grattis' sa han när jag hade parkerat bilen. Jag har nog aldrig blivit så lycklig. Men nu är det över, äntligen! Det hela firades med en runda på stan med syster Mia. Nu mår jag bra.

Jag är sjukt nervös.

Hej då.