känslovågen,

Okej, nu sköljde känslovågen efter studenten över mig. Jag undrade när den skulle komma. Att aldrig mer träffa SP06L varje dag (vad fan hände, vi tyckte knappt om varandra de första två åren). Att aldrig mer plågas av Rogers lektioner, eller Staffans inlämningar. Att aldrig mer äta Bäckängs mindre smakfulla mat varje dag, att aldrig mer bli utskälld av bibliotekarierna för att man pratar för högt. Det gör ont i mig. Kalla mig patetisk, men Staffan sa faktiskt att det var okej (och han har alltid rätt). Fy fan vad jag kommer sakna det.