i'm a terrible person

Okej, dagen började så dåligt den kunde. Jag försov mig så jag missade morgonträningen, sedan försov jag mig en gång till så jag kom försent till min första lektion. Det är faktiskt en bedrift att lyckas med något sådant måste jag säga. Vi hade håltimme i två timmar eller nåt så jag, Hanna, Jenny & Lisa begav oss till Åhaga och kikade in på den pågående UF-mässan. Det var dock mindre intressant så vi åkte tillbaka till stan och tog en fika på Tant Grön. Träffade Elin & Jossan efter skolan i typ fyrtio minuter eller nåt. De ville prata om nåt, jag förstod inte riktigt vad.

Jag är helt såld, jag måste helt enkelt på Arvikafestivalen i sommar. Det finns inga andra alternativ, eller jo Hultsfred och Peace & Love men Arvika står högst på listan. Anledningen är att Kent kommer dit, Håkan kommer dit och Death Cab kommer dit. How cool isn't that? Men we'll see. Jag är iaf helt inne på att åka dit.

Dagen hade sina upp och nedgångar, den började ganska sämst men jobbade sig uppåt tack vare mina kära klasskamrater som förgyllde min dag. Nedgången kom efter skolan då allt bara blev sådär jobbigt igen, och det blev inte bättre av att min kära far höll på och var jobbig. Men dagen slutade på topp med att träningen var rolig och jag för en gångs skull var ganska nöjd efteråt. Så här sitter jag nu och mår allmänt bra.

it's all chemistry of a car crash

we're okey, it's nothing

Utmattad, trött och lycklig sitter jag här nu. För ca fem minuter sedan häftade jag ihop min historiauppsats. Jag har oavbrutet suttit framför datorn sedan klockan fem och enbart skrivit på denna uppsats. Den blev bara 3½ sida lång men det är ju kvalitet och inte kvantitet som räknas brukar man ju säga. Jag har kämpat fram vartenda ord måste jag säga.

Dagen i övrigt var inte helt tokig, jag började klockan åtta och hade betygssamtal i företagsekonomi. Detta samtal tog ca 3 minuter och 47 sekunder och jag gick halvnöjd därifrån. Jag hade inte förväntat mig ett annat betyg och med tanke på mina insatser så borde jag verkligen vara nöjd att jag ens fick det betyget jag fick. Men man kan ju alltid göra bättre ifrån sig. Jaja, jag hade håltimme i fyra timmar sen, jag var ambitiösast i stan och åkte och jobbade. Dagen avslutades med en mycket intressant svenskalektion.

Jag har idag också en dagens låt att dela med mig av
Chemistry Of A Car Crash - Shiny Toy Guns

Ni BÖR lyssna på den kära läsare. Den lär, precis som för mig, förgylla er kväll.

it's a hard life to live

Trött och glad är vad jag är. Veckans absolut värsta dag är över. Det blev träning, skola och häng med elin så den var inte helt värdelös ändå. Imorgon har jag typ en lektion, men har betygssamtal i företagsekonomin så måste ändå ta mig till skolan klockan åtta. Hade tänkt åka upp till mamma och jobba lite under min fyra timmar långa håltimme.

Jag har så grymt dålig självdisciplin. Jag har typ världens största inlämning i historia om förintelsen, den ska vara inne på torsdag och jag har skrivit en sida ungefär. Och trots min tidsbrist så bara sitter jag här och överväger om jag ska gå och lägga mig. Det är fan illa. Men jag orkar faktiskt inte bry mig, jag menar jag hade inte direkt planerat att bli historiker senare i mitt liv ändå. Fast uppsatsen ska ändå skrivas. Och så har ännu ett inlägg slutat med att jag sitter och diskuterar med mig själv utan att egentligen komma fram till något.

match.

Nu har det blivit sådär igen att jag känner att jag måste skriva något men att jag verkligen inte vet vad. Att beskriva vad som händer i mitt liv just nu skulle inte heller vara någon speciellt intressant läsning eftersom det inte skulle vara någon större variation mot tidigare. Det skulle med andra ord innehålla fotboll, kompisar och mitt gnäll över skolan.

Men eftersom jag inte kommer på något annat så får det bli om fotboll den här gången då. Vi spelade match igår, den första för i år. Jag var helt inställd på att jag skulle börja på bänken så när vår tränare drog startelvan och jag hörde mitt namn uttalas var jag minst sagt förvånad. Att han dessutom tänkt att jag skulle spela vänster yttermitt gjorde mig inte mindre överraskad. Men istället för att bli skitnervös och tänka negativa tankar tyckte jag faktiskt att det skulle bli ganska intressant att spela på en ny position. Det började mindre bra med att jag stukade till foten på uppvärmingen men det var inte värre än att jag kunde spela. Vi vann i alla fall matchen med 4-1, jag fick göra mål också, det var kul. Jag var faktiskt ganska nöjd med min insats efter matchen. Efter matchen hängde jag med Elin, vi åt pizza och kollade på OC.

jag flyr genom en nedsläckt korridor.

you're a heavenly junkie

Återigen söndag, det är helt sjukt hur fort helgerna går. Igår skulle det bli massa plugg hade jag bestämt, det blev inget plugg. På kvällen hade jag bestämt att jag skulle vara hemma hela kvällen, jag var inte hemma på kvällen. Jag var hos Elin däremot och vi tittade på melodifestivalen. Mitt hopp om det svenska befolkningens musiksmak sjunker mer och mer och jag måste säga att jag skäms lite över att vara svensk när jag ser bidragen.

Jag måste bara tillägna några rader till min kära vän Elin som igår vann DM i dubbelbugg, hon är bäst. Hennes syster Annie kom fyra i bugg och det är också något att skryta om. Jag är i alla fall stolt över att ha dessa två i min vänskapskrets.

Idag ska jag spela match, den första för året så det känns lite nervöst. Jag inleder förmodligen matchen på bänken men får väl kanske hoppa in senare.

du är det roliga i hasch

jag skjuter allting framför mig

Igår kväll var en sån där kväll när ingenting går som man hade tänkt sig. Vi skulle titta på Linas spelning på Bäckäng, något som jag hade sett fram emot hela veckan. Vad vi inte hade räknat med är att det helt plötsligt skulle bli storm vilket gjorde att hela min familj avrådde oss från att åka in till stan. Dum som jag är lyssnar jag på vad min överbeskyddande familj säger och vi stannar hemma i Dalsjöfors. Detta blev inte våra kära vänner som vi skulle gå på spelningen så speciellt glada över. Det visade sig sedan att det inte blåste alls lika mycket inne stan som det gjorde ute på landet där jag bor.

Idag är en såndär riktig tråk-dag. Det kommer tillbringas framför datorn då jag måste skriva en uppsats om förintelsen. Eftersom jag var sjuk hela den veckan vi gick igenom förintelsen är jag sådär påläst på just detta ämnet. Förintelsen få se nu, hmm det var en massa judar som dog. Det är ungefär så bred min kunskap är. Det är väldigt synd att jag kan så lite, för jag tror att det hade varit väldigt intressant om man hade kunnat lite mer. Well, let's get started.

Peppe på pannkakor

Så var då den fruktade veckan avklarad. Jag hade tänkt att jag skulle vara lite ambitiös efter skolan och träna med Jossan. Så blev inte fallet eftersom jag i alla min hast i morse glömde min skor. Så istället för att träna åkte jag och Elin hem till mig och åt pannkakor och hängde. Det var mycket trevligt. Jag älskar Bäckäng så mycket att jag till och med kommer spendera min fredagkväl där, min kära vän Lina ska ha spelning och jag kommer självklart parkera mig på främsta raden och njuta av denna underbara musik. Det kommer bli bäääst :)

Says who?
Says you?
Says I

och det känns som att jag har gett allt jag kan

Ja, hemma igen då efter en helt onödig tripp till skolan. Jag kommer till skolan, går på min historialektion där våran lärare berättar att vi har eget arbete på valfri plats. I en elevs öron betyder det ungefär, ni får åka hem nu. Eftersom jag precis missade tjugo i tre bussen hem umgicks jag med min vän Lisa Andersson i en datasal. Efter att ha spenderat ungefär 45 min i datasalen begav jag mig ner till mitt skåp för att senare förflytta mig till busstorget där en blå buss med nummer 159 skulle stå och vänta. När jag står vid skåpet känner jag en vibration i min vänstra ficka, det är samma Lisa Andersson som ringer. Jag frågar vad hon vill och hon berättar i nån slags blandning av skratt och panik att hon lyckats komma in på en hemsida som började spela musik väldigt högt, fruktansvärt pinsamt tyckte hon men vad som var värst var att hon inte lyckades få av musiken. Jag skrattar men säger att jag, som den goda vän jag är, snart kommer dit och hjälper henne. När jag väl anländer till datasal 214 har hon lyckats få av musiken men jag skrattar ändå högt när jag går därifrån. Jag säger bara Lisa Andersson, hur tråkig vore inte en dag utan henne.

Nu är jag alltså hemma igen och har bestämt mig för att min uppsats får vara klar nu. Den blev tre sidor lång så jag vet inte om jag skulle kalla det uppsats. Men nu är den klar iaf, den blev allt annat än bra men det räcker för att bli godkänd. Usch, vart tog min inställning till skolan vägen egentligen?

Jag hugger i sten

Usch Karin. Nu är det fan illa, här hemma sitter jag, klockan är 12.17. Jag har redan skolkat en lektion för att plugga men vad gör jag? Inte pluggar jag iaf. Eller jo, jag har pluggat. Men om jag pluggade nu så skulle jag liksom vara färdig med min jävla uppsats nu. Men jag har ingen energi, nej jag sparar det sista till ikväll. Och det här är nog lika intressant att läsa om som pingvinerna på Antarktis. Bläääääääääääää!

jag fattar ingenting.

visst är livet underbart

Så vad den länge fruktade skoldagen över, jag överlevde trots allt. Med ett hyfsat resultat. Jag sitter just nu och laddar upp och samlar energi till att ta tag i min kära samhällsuppsats som ska vara inlämnad i övermorgon. Hm.

Om man pratar med en person som tagit studenten för flera år sedan säger 9 av 10 att man verkligen ska njuta av gymnasietiden, det är den bästa i livet. När jag hör dem säga så blir jag deprimerad, skulle det här vara njutining? Att sitta hemma varje kväll med panik och ångest över allt som ska hinna göras. Folk menar alltså att allting blir värre efter studenten och man får börja jobba. Om så är fallet så har jag inte ljusa förhoppningar på livet. Jag tror att min gnälliga sida har vaknat till liv igen.