Ja, hemma igen då efter en helt onödig tripp till skolan. Jag kommer till skolan, går på min historialektion där våran lärare berättar att vi har eget arbete på valfri plats. I en elevs öron betyder det ungefär, ni får åka hem nu. Eftersom jag precis missade tjugo i tre bussen hem umgicks jag med min vän Lisa Andersson i en datasal. Efter att ha spenderat ungefär 45 min i datasalen begav jag mig ner till mitt skåp för att senare förflytta mig till busstorget där en blå buss med nummer 159 skulle stå och vänta. När jag står vid skåpet känner jag en vibration i min vänstra ficka, det är samma Lisa Andersson som ringer. Jag frågar vad hon vill och hon berättar i nån slags blandning av skratt och panik att hon lyckats komma in på en hemsida som började spela musik väldigt högt, fruktansvärt pinsamt tyckte hon men vad som var värst var att hon inte lyckades få av musiken. Jag skrattar men säger att jag, som den goda vän jag är, snart kommer dit och hjälper henne. När jag väl anländer till datasal 214 har hon lyckats få av musiken men jag skrattar ändå högt när jag går därifrån. Jag säger bara Lisa Andersson, hur tråkig vore inte en dag utan henne.
Nu är jag alltså hemma igen och har bestämt mig för att min uppsats får vara klar nu. Den blev tre sidor lång så jag vet inte om jag skulle kalla det uppsats. Men nu är den klar iaf, den blev allt annat än bra men det räcker för att bli godkänd. Usch, vart tog min inställning till skolan vägen egentligen?
3 kommentarer:
snygg bild där längst upp hörru :)
ja, fast det ser dumt ut när den inte är över hela.
haha och vad vore en dag utan karin?
Skicka en kommentar