jag vet att det bara är fantasier, och nu är hon i mig

Idag kom den. Den där ångesten och paniken som jag bara har väntat på. Jag har hela tiden vetat hur äckligt, och jag menar verkligen äckligt, mycket vi har att göra de sista veckorna i skolan. Men på nåt sätt har jag inte tagit det seriöst. Tills idag, det var på historialektionen när min lärare frågade mig hur jag låg till inför de två inlämningar vi har kvar att göra i historian. Eftersom jag inte riktigt visste gjorde jag en planering, och det var då det slog mig. Jag har tusen saker att göra i alla jävla ämnen, och ingen tid. Hur jag än försökte och hur jag många gånger jag än gjorde om min planering så lyckades jag inte få ihop det. Det kändes som när man lägger ett pussel och sista biten fattas. Precis så kändes det.