besatt av film?

Jag har funderat en del kring film, och hur besatt man kan bli av en sådan. Ni vet såna filmer som förändrar livet på nåt sätt. Ibland hittar jag en riktigt bra film, som man ser typ flera gånger om dagen i veckor. Det är som att man lever med i filmen liksom, och sen när man väl kommer ut i det verkliga livet, känns det som att man är en av karaktärerna i filmen. Man sitter på lektionerna och funderar över filmen, man sitter på bussen och drömmer sig bort. När jag såg Fucking Åmål första gången blev jag typ besatt av den. Jag såg den varje dag i säkert en månad. Så fort jag kom hem satte jag på den och drömde mig bort. Och det konstiga var, att den var precis lika bra varje gång. Man prioriterar bort skolarbete bara för att man anser att filmen är viktigare, även om man har sett den femton gånger innan och kan varenda replik. Jag har förstått att Twilight är en sådan film, som man blir helt besatt av. Jag har för tillfället hittat en annan film, som jag har sett varje dag i en vecka nu. Hela mitt känsloliv har jag engagerat i den filmen. Jag har sett klipp på Youtube med borttagna scener, jag har läst varenda intervju med skådespelarna, jag har googlat på skådespelarna för att hitta andra filmer som dom är med i. Besatt kort och gott. Det kanske är dags att se Twilight för att byta lite?