Jag börjar bli lite snurrig i skallen efter två och en halv timmas effektivt psykologi-pluggande. Det känns som om självdiciplinen ändå börjar inkräkta på mig, för jag har faktiskt pluggat. Jag börjar dock bli lite stressad över att verkligen hinna lära mig allt tills imorgon klockan 8.00 då provet äger rum. Det blir inte heller mindre stressigt av att mamma sticker in huvudet var tionde minut och frågar om jag har skickat i väg mina ansökningar till diverse högskolor och universitet (sista anmälningsdag imorgon) och påpekar hur stressig hon börjar bli, och tänk om det börjar krångla imorgon när aaaalla ska söka osv. Jag kontrar med att mitt prov imorgon är prioriterat ikväll, för utan bra betyg kommer jag då inte in på några högskolor.
Jag var hos min yrselläkare idag med. Jag fick börja med att göra det traditionella hörselprovet (20 min efter utsatt tid som vanligt). Resultatet var dock inte speciellt upplyftande, kurvan för högerörat lutade fortfarande envist neråt för att tillslut rasa i botten. Min läkare hade inte heller några upplyftande nyheter. Det enda alternativet var att spruta in nåt joks i örat som gjorde att man släckte balansorganet helt. Det skulle dock innebära att jag inte kan spela fotboll mer, så valet blev ganska lätt.
Men jag ska inte klaga, det finns människor som har det värre än mig.
Sånt är livet!
På återseende
/Karin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar