Jag har varit på ett helt ofantligt dåligt humör idag. Redan i morse var jag ett åskmoln, vilket min käre far tydligen hade märkt då han senare på dagen hade ringt mamma och frågat om hon visste vad det var med mig. Jag tror att det dåliga humöret har sitt ursprung ur gårdagen, för då hände det fan inte mycket bra. Förutom opponeringen på samhällen då som gick hur bra som helst. Nu är jag på lite bättre humör i alla fall, efter ett psykologbesök och lite styrketräning där jag fick avreagera mig. Usch, jag vantrivs verkligen med mig själv när jag blir såhär. Mitt dåliga humör har jag alltid haft svårt att kontrollera vilket många i min omgivning har fått erfara. När jag var mindre och spelade fotboll kunde jag få vansinnesutbrott lite då och då och i princip slå mina motståndare. Jag minns en match, när jag var en elva år kanske. Jag hade fått flertalet av dessa utbrott under matchen, och efteråt sa min mor till mig: "Karin, idag skämdes jag över dig". Det blev lite av en vändpunkt, för jag har nog aldrig skämts så mycket som jag gjorde då. Jag vet inte riktigt vad jag ville få ut av det här inlägget, det kanske egentligen bara är ett försökt till en ursäkt. Hur som helst så jobbar jag hårt med att förbättra denna mycket dåliga egenskap.
Nu, duschen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar