Jag är en person som oftast är glad och skrattar dagarna i ända. Lite för glad kanske en del tycker men så är det. Men när det väl dyker upp något som gör mig nedstämd så kan jag inte släppa det. I ungefär ett år har jag vetat om att en nära vän till mig ska flytta till USA i augusti. Igår förstod jag det på riktigt. Jag vinkade av henne på stationen igår, hon skulle lämna Borås. Även om jag ska träffa henne en gång till innan hon åker så var det fruktansvärt jobbigt. Jag satt och grät i en halvtimme. Att en person som stått mig så nära och varit på en armlängds avstånd i flera år, nu ska befinna sig på andra sidan jorden. Det fick mig att vakna upp och inse att det inte bara är hon som försvinner härifrån. Som om jag har missat ett tåg som alla andra bokade biljetter till för evigheter sen. Och som vanligt har jag reagerat försent.
Jag behöver verkligen semester. Jag funderar på att åka till Norrland, sätta mig på en stubbe i skogen och grubbla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar