probably the best friend in the world

Idag är en dag som har varit fylld med tårar, av olika anledningar. Jag har varit helt förstörd idag och gråtit i flera timmar eftersom jag till slut blev tvungen att avboka min uppkörning på torsdag. Jag visste väl innerst inne att det inte skulle gå, men jag gav inte upp hoppet.

Men anledningen till att jag nu sitter med tårar i ögonen är en helt annan. När jag gick ut till brevlådan nyss så låg det ett paket och ett kort adresserat till mig där i. Jag läste kortet och öppnade paketet och jag började gråta. Det innehöll en OC-box och en hälsning från min vän Lina. Hon har skickat en OC-box via posten från Skövde hela vägen till mig för att jag ska ha något att göra när jag är sjuk. Och kortet var antagligen det finaste jag har läst någonsin. Även om allting känns skit just nu så vet jag i alla fall en sak. Jag har världens bästa vän.

just idag är jag stark...

Jag kände mig mycket piggare idag jämför med igår trots att jag fortfarande har stora svårigheter att få i mig vätska och annan energi. Men jag lyckades ett flertal gånger även om det var smärtsamt. Sysselsättningen idag har varit den för oss alla välbekanta kombinationen soffa+tv+film. Hela tre stycken blev det, Juno, In the land of women och Center Stage. Jag konstaterade efter att sett In the land of women att jag är tvungen att hålla med resten av hela världen. Adam Brody är snygg. Det var dessutom roligt att se honom som en annan karaktär än Seth Cohen och att han gjorde rollen mycket bra var bara ett plus. För övrigt kan jag rekommendera Juno, hur rolig som helst verkligen.

Jag kämpar alltså hårt för att friskna till. Ni som känner mig lite närmre vet säkerligen om att det händer en hel del trevligheter i veckan för min del. Om jag nu blir frisk vill säga, annars kan man säga att det blir raka motsatsen. Det stora frågetecknet som jag fortfarande funderar över är vem som har smittat mig. Jag har två huvudmisstänkta men jag kan inte riktigt bestämma mig för vem utav dem som väger tyngst...

i really don't think that i deserve this

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag känner mig instängd, som i en liten bur. Som om jag håller på att kvävas. Det går inte att vara ute, det är alldeles för varmt, det går inte att sova för det är alldeles för varmt där med. Jag är trött och matt i hela kroppen, allting gör ont och kläderna klibbar fast på grund av febern. Nu har det gått en vecka och jag har varken blivit bättre eller sämre. Det känns hopplöst att inte veta någonting, om en vecka kanske jag ligger och mår precis likadant, jag kanske mår sämre och jag kanske mår bättre. Medan alla mina kompisar är ute och roar sig och njuter av sommaren ligger jag hemma, instängd i mitt hus. Jag kan bara konstatera en sak. Livet är fan inte rättvist någonstans och det här är antagligen det värsta jag har varit med om.

i don't wanna know, i don't wanna know, i don't wanna know

Allting känns så fruktansvärt meningslöst. Som om all luft har gått ur en och man verkligen inte har ork till någonting. Jag trodde aldrig riktigt på läkaren igår när hon påstod att det var ett litet virus, för det kändes inte som det. För om man har ett litet virus så brukar det bli antingen bättre eller sämre efter några dagar och man har inte konstant feber. Dessutom brukar man inte ha svullna körtlar på halsen och i nacken om man har ett litet virus. Vi tog saken i egna händer och ringde till sjukhuset i Borås. Mycket riktigt. Körtelfeber verkar det som att jag har fått. Det enda man kan göra är att vila tills det är över. Det kan ta en vecka, det kan ta flera månader. Den här sommaren skulle bli hur bra som helst, jag hade så mycket planer och så höga förväntningar. Jag kanske låter gnällig, men det är här är fan inte rättvist. Jag är verkligen ledsen. Senast jag var så här ledsen var i vintras och det säger nog en hel del. Och jag som har skrivit att jag inte är typen som deppar ner mig. Bullshit. För nu orkar jag fan inte hålla humöret uppe längre.

Läser du det här kanske det låter som att jag vill att alla ska tycka så jävla synd om mig. Men tyck det då, för du förstår inte ändå.

låt mig spricka sönder.

den här stan är som ett pålagt skratt

Dagen idag kan sammanfattas ganska snabbt i två huvudsakliga punkter. Den första är ett besök hos farbror doktorn (eller fröken doktorn som det visade sig vara) för att se om vår teori om en halsfluss stämde. Det visade sig att den inte gjorde det utan jag fick istället ett glatt leende och diagnosen "ett litet virus" och att halstabletter och ibumetin eventuellt skulle påskynda tillfrisknandet. Hon avslutade också besöket med den klassiska meningen, "om det inte blir bättre får du höra av dig igen". Det känns som att det ingår i deras anställningsavtal att framföra den meningen till varje patient, helst med ett framtvingat leende. Jag var smått irriterad när jag kom hem men man får väl vara glad så länge man slipper penicillin. Den andra aktiviteten jag ägnat mig åt under dagen är faktiskt att läsa. Som jag tidigare nämnt har jag börjat sysselsätta mig åt svensk litteratur och vad annat kan jag säga än att jag är fast. Man kan helt enkelt inte sluta läsa för att den är så jävla bra rent ut sagt. Män som hatar kvinnor, Stieg Larsson. Läs den om du får tid över. Du lär inte bli missnöjd.

Jag börjar bli väldigt sugen på att köpa en egen dator, det hade varit himla fint. Synd bara att lönen som anlände till mitt konto häromdagen var avsevärt mindre än väntat vilket innebär att det mesta kommer spenderas på Rhodos. Inte bra, inte bra. Vi får väl se hur det blir med det här. Ett långsiktigt sparande kanske är aktuellt? Klyschan "den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge" har vi ju alla hört förut.

Jag funderar på om jag ska ta en promenad, jag har ju som sagt bara "ett litet virus".

ge mig nåt som tar mig någonstans

Jag tog ett litet blogg-uppehåll på hela en dag. Ryktet angående lördagen och Mias besök visade sig stämma, hon tillbringade kvällen tillsammans med mig. Jossan och Carro kom och hälsade på några timmar också, trevligt hur som helst. Eftersom Mia sov här så umgicks jag med henne större delen av gårdagen. Jag började känna min sjuk framåt kvällen igår, mycket riktigt hade jag fått feber. Inget vidare.

Eftersom jag somnade typ halv fyra i natt så är jag inte speciellt pigg idag. Febern håller i sig och jag kommer antagligen ligga i soffan på baksidan och läsa bok och äta glass hela dagen. Jag som verkligen inte har någon som helst tid och lust att vara sjuk nu. Fan. Fotbollen drar igång idag efter uppehållet, känns fint att jag missar första träningen. Som ni kanske förstår så suger det mesta rätt ordentligt just nu. Mmmm, livet är en fest, livet är en fest.

män som hatar kvinnor

Jag hade inga förväntningar på gårdagens bio vi besökte. Det var Mamma Mia som gällde och jag såg den (lite komiskt) med mamma, Mia och Elin. Den var hur som helst grym. Jag skrattade och skrattade (vår bänkrad hördes nog mest i hela salongen.) Dessutom var det så mäktigt att några av världens största skådisar gör en film för att hylla två svenskar. Det är stort och väl värt att fälla en tår för.

Idag inleddes alltså mitt sommarlov. Jag tog en lång sovmorgon till halv elva, mycket lång för att vara jag. Under dagen har jag gjort så lite som möjligt, det vill säga läst en bok. Jo, under kan ske. Även jag har fastnat i böckernas värld och jag är helt fast i en bok av Stieg Larsson. Ryktet säger att Mia ska komma hit och sällskapa mig genom aftonen då jag är själv hemma men jag har dock inte hört något från den damen. Vi får väl se helt enkelt, hon var ute igår så vad kan jag begära av stackaren. Ha det fint folk!

like the days of summer

Så var den här, dagen jag aldrig trodde skulle komma. Min sista arbetsdag. Om fyra timmar har även jag fått sommarlov och det känns så jävla skönt rent ut sagt. Jag får se om jag jobbar någon dag nästa vecka, men just nu orkar jag inte tänka på det för jag är snart ledig. Det ska firas genom ett biobesök tillsammans med mor och systrar. Looking forward to it. Annars ska jag göra så lite som möjligt resterande tid av sommarlovet. Sova igen alla de timmar som jag har missat pga jobbet, slå rekord i antal filmer man kan se på en dag, sola på en strand på Rhodos. Varför är det så lätt att se möjligheter ibland. Men framför allt ska jag radera ut ordet enkät ur mitt vokabulär, en gång för alla. Nåja, nu ska jag inte ta ut segern i förskott. Det är ju trots allt fyra timmar kvar tills jag slutar. Men man får väl lov att längta?

Puss på er.

och jag har ingen plan C

Varför känns det som att det är fredag idag? Jag tänker det hela tiden och blir helt glad men så kommer jag på att det bara är torsdag och att jag ska jobba TVÅ dagar till. Inte okej. Dagen var riktigt seg, jag jobbade hemma till typ tolv sen åkte jag till stan med ett-bussen. Jag fick dock vänta i stan i åtta år bara för att älskade Västtrafik har gjort om tidtabellen så att bussarna går helt tokigt. Jag kom till jobbet vid halv tre, jobbade en och en halv timme. Sen åkte jag till stan och träffade Ika. Det var trevligt. Vi tog en fika och satt i Stadsparken. Jag har inte träffat henne ordentligt på två år så det var ett kärt återseende. Hon är söt. Nu ska det grillas!

jag ångrar mig, jag är förälskad tror jag.
tack, även om du inte förtjänar det.

kom ihåg mig så som jag är när jag är som bäst,
så ska jag komma ihåg dig så som du är när du är som bäst

cause i don't shine if you don't shine

Jobb hemifrån idag, mycket lyxigt och obeskrivligt skönt. Nu kunde jag liksom lyssna på hur hög musik jag ville när jag skrev in de j*la enkäterna utan att någon blev irriterad. Ünderbart. Men, jag blev inte klar dock så jag får väl fortsätta några dagar till. Jag har insett att jag måste jobba hela lördagen också eftersom jag var sjuk igår och inte jobbade. Men det är ju ob på det, så skit samma. Jag skulle säkert inte ha sysselsatt mig med något vettigare ändå.

Jag känner ett så enormt sug efter en grillkväll med bra musik och bra folk. Helst på våran nästintill färdigbyggda nya altan (bra jobbat pappa). Det hade varit så fint. Men eftersom inte vädret tillåter några sådana spektakel får det nog vänta. Jag funderar på vad jag ska hitta på ikväll. Träning ligger högt upp på måste-göra-listan men dock mycket långt ner på vill-göra-listan. Tiden får helt enkelt utvisa vad som kommer att hända. Oh, spännande.

(jag har blivit kär. igen.)