slutsats (i brist på egna ord)

Värre än så här kan det aldrig bli
Det enda spegeln visar är en grym, grym min

Ta min hand eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Se mig se mig eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Överallt

Visst har ni färgat era ögon ändrat läpparna med kniv
Hur kan du va så skuren skalad och ändå va vid liv

Ta min hand eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Se mig se mig eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Det är
Värre än så här kan det aldrig bli
Värre än så här så vill jag inte finnas till

jag är ta mig fan hopplös,

när det gäller det här med inlämningar. Jag tänker varje gång att nu ska jag börja i tid. Men likt förbannat sitter jag här sista kvällen med ynka 2½ sida skrivna. Den ska liksom in imorgon och jag sysselsätter mig med att kika runt på diverse bloggar. Min plan är att i panik sitta och skriva klart uppsatsen på min håltimme imorgon. Lycka till säger jag, det kommer gå åt helvete.


You Are The One - Shiny Toy Guns
Don't Cry Out - Shiny Toy Guns

(du är söt.)

håkan

Igår gick den årliga Håkan-på-Liseberg-konserten av stapeln. Lina, Emmy, Stina, A-k, Elin och jag åkte från Borås vid 18.45. När vi anlände till Liseberg var det kö typ hela vägen bort till korsvägen. Klockan var då tio i åtta och vi tänkte att fan, vi kommer missa honom. Jag vet inte hur det gick till men vi smet förbi hela kön och tre minuter senare var vi inne på Liseberg. Jag avlägsnade mig från flocken och letade upp Juan och Angren i publiken. Det var nog dagens lycka att få träffa dessa bägge igen. Håkan drog igång och efter fem låtar skulle jag leta upp Lina och gänget. Det visade sig vara en omöjlighet så jag gick ut från konserten efter en halvtimme för att stå ensam längst bak. Det gjorde dock inget då jag för en gångs skull tyckte att Håkan var riktigt dålig igår. Det var ingen fart i låtarna och han hade väldigt dåligt låtval. Det var inte alls den gamla vanliga Håkan och för första gången får han inte mer än en tvåa på sin höjd av mig. Efteråt skulle folk ut på krogen men jag var sjukt trött så jag åkte hem med Mia. Men som sagt, jag var besviken på Håkan och jag var nog inte ensam.

ett halvår senare...

Nu när jag har trappat ner mitt bloggande en aning så måste jag fördriva tiden med något. Jag kikade igenom mina blogginlägg jag skrivit under det gångna halvåret och då slog mig tanken hur mycket som har förändrats. Jag har förändrats, mina vänner har förändrats och min iställning till mycket har förändrats. Man växer ifrån vissa människor och man lär känna nya. Det var en trevlig läsning, inte helt tokigt att dokumentera sitt liv insåg jag. Jag läste en del inlägg och tänkte: just det, det gjorde jag ju, och den uppsatsen ja. Mycket minnen väcktes som man kanske hade glömt bort.

Livet just nu tuggar på i en ganska ensidigt med en del inslag av annat då och då. Igår till exempel fick jag mina provsvar från läkaren som visade att mina blodvärden är normala och att körtelfebern äntligen har lämnat mig. Det var inte ett tragisk farväl vill jag säga. Tänkte ge mig ut på en löptur i helgen och se vad jag går för. Inga större förhoppningar med tanke på att jag inte har tränat på fyra månader. Det är ett under att jag inte rullar fram. Jag befinner mig väl i ett ganska behagligt tillstånd där jag varken är lycklig eller olycklig. Sådär som man ska må antar jag, när skolan har börjat ta fart och man har månader av mörker framför sig.

Hur som helst, jag ska inte bli långrandig. Tack till er som alltid ställer upp, man säger det för sällan. Jag tycker dock fortfarande att vissa människor ska skärpa sig lite.

(Lina, hoppas att du inte tyckte det var för mycket skola i det här inlägget.)

puss.

nej,

nu lägger jag ner det här med att blogga ett tag.

ha det bra.

när ord inte räcker till

Ja, vad säger man. Ord räcker liksom inte till för att beskriva den jävla konserten vi var på igår. Antagligen det bästa jag har, och kanske kommer, uppleva i livet. Coldplay överträffade sig själva gång på gång och när man inte trodde att det kunde bli bättre så blev det det. Allting var perfekt och när hela Globen på 14.000 pers tillsammans sjunger melodin till Viva La Vida, eller när Coldplay springer ut i publiken och spelar The Scientist på akustisk gitarr tror jag att varenda människa fullkomligt älskade Chris Martin. Jag får rysningar över hela kroppen när jag lyssnar nu på morgonen. Det enda jag kan säga är tack Coldplay, för fy fan vad ni krossade allt.

1. Life in technicolor
2. Violet hill
3. Clocks
4. In my place
5. Speed of sound
6. Cemeteries of London
7. Chinese sleep chant
8. 42
9. Fix you
10. Strawberry swing
11. God put a smile upon your face/Talk
12. The hardest part
13. Postcards from far away
14. Viva la vida
15. Lost!
16. The scientist
17. Death will never conquer
-----------------------------------------
18. Politik
19. Lovers in Japan
20. Death and all his friends
-----------------------------------------
21. Yellow

Fix You/Chris Martin

Come up to meet you, tell you I'm sorry
You don't know how lovely you are.
I had to find you, tell you I need you,
Tell you I set you apart.

Tell me your secrets and ask me your questions,
Oh lets go back to the start.
Running in circles, Comin' up Tails
Heads on a science apart.

Nobody said it was easy,
It's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be this hard.

Oh take me back to the start.

I was just guessin' at numbers and figures,
Pulling your puzzles apart.
Questions of science, science and progress
Do not speak as loud as my heart.

And tell me you love me, come back and haunt me
Oh and I rush to the start.
Runnin' in circles, Chasin' up Tails
Comin' back as we are

Nobody said it was easy,
Oh it's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be so hard.

doktor glas

Just nu är det jävligt stressat. Jag är hemma från skolan idag, igen. Jag mådde piss igår och kände att det satt i idag också. Inte värt att riskera något inför imorgon även om jag verkligen var tvungen att gå till skolan idag. Jag vågar inte ens tänka på vad jag missar idag. Istället sitter jag här med våran uppsats som vi ska lämna in på fredag. Det är i religion och filosofi och grundar sig i en bok vi har läst samt vad vi lärt oss de senaste veckorna. Saken är att hela boken är ett stort jävla flum och man måste koncentrera sig till tusen när man läser den, något som jag naturligtvis inte har gjort. Jag har heller inte ens läst ut den. Jag satte mig och försökte skriva lite men ju mer jag försökte desto mer insåg jag att jag typ är tvungen att läsa om hela boken. Och när ska jag hinna det? Imorgon är jag borta hela dagen och på torsdag kommer jag vara helt död så det lär inte bli mycket gjort. Svaret är alltså att jag måste hinna läsa igenom hela boken plus skriva uppsatsen idag. Mmmm!

Men hur som helst, Coldplay imorgon!

Patrik 1,5

i used to rule the world

Jag hade lite tid över så jag tänkte skriva ett snabbt inlägg om helgen. Lördagen blev trevlig med kostsam. På dagen inhandlades diverse saker till mitt rum och på kvällen blev det utgång med Jossan och Elin. Jag skiljde mig dock från flocken när det gällde valet av krog men jag hade trevligt ändå. Igår var det först överlevnad av den välkända dagen-efter-morgonen som gällde. Det gick dock mycket smärtfritt och jag var helt återställd runt två. Vi tre tog jag bussen till stan och satt sedan och väntade på Lina i typ fyrtio minuter. Vi tog tåget till Göteborg och tittade på Patrik 1,5. Det var det bästa jag har sett på länge. Filmen hade allt. Runt halv tio åkte vi tillbaka till Borås och hemmet.

Just nu sitter jag och fördriver tid. Om typ en kvart ska jag ta en promenad till Borås Bil för att hämta bilnycklarna hos pappa. Sedan blir det svängen om Teknis för att hämta upp Hanna, Lisa och Linn. Och sedan alltså en tur till Gällstad. Nu måste jag göra mig i ordning.

puss!

hallå, hallå, har du blivit stum?

Sådär, nu har min irritation och mitt allmänna depptillstånd lagt sig och jag känner mig mycket piggare. Ikväll blir det hemmakväll med mina kära föräldrar, ja. Jag tycker faktiskt att man ska ha sådana stunder även om man nu anses vuxen. Annars ser helgen ganska trevlig ut tycker jag. Om nu mitt hälsotillstånd tillåter så blir det fest och utgång med Jossan och annat folk imorgon. Dessutom en fotbollsmatch att åskåda. På söndag blir det Göteborg och bio med Lina. Natten spenderas på hemmet och på måndagen blir det roadtrip till Gällstad med Hanna, Lisa och Linn. Hoppas att Hanna kryar på sig en massa nu i helgen så att hon kan följa med! Dessutom ska jag klämma in lite plugg hade jag tänkt. Jag ska inte säga för mycket eftersom jag av erfarenhet att det aldrig brukar bli som man planerat. Men nåt liknande hoppas jag på i alla fall. Nu ska jag försöka få tag på Mia om hon inte är upptagen med annat. Vad som är skit är att mina hörlurar till iPoden har gått sönder så jag är handikappad.

puss på er!

Jag är bara så jävla irriterad på folk just nu. Skärp er för fan.


(du behöver inte ta åt dig.)

and you wake up in the morning and your head feels twice the size

Jag kände mig som världens stud när jag entrade portarna till Bäckäng klockan 7.15 i morse. Jag var helt ensam verkligen. Men det var mys. Jag satte mig och pluggade i min ensamhet. Mitt engelska-tal slapp jag dock undan då min röst inte var i toppskick i morse. Istället hade vi tydligen nån jävla skrivning idag. Sedan hade vi inställd svenska så håltimme i fyra timmar var det som gällde. Istället arbetade vi med projektarbetet, idag har vi äntligen kommit på vad vi ska göra. Eller ja, vi tror det i alla fall. Annars har det inte hänt så mycket, var nere på träningen en stund då vi skulle träffas lite efteråt. Jag har en lektion imorgon, det gillar vi.

This Is The Life - Amy MacDonald

sweet and low

Jag vad hemma från skolan idag. Morgonen inleddes mycket spännande att försöka hitta min röst. Den hade på något mirakulöst sätt försvunnit under natten. Men efter en timme eller så lyckades jag väsa fram ett ord. Härligt! Idag har jag faktiskt pluggat. Visserligen satt jag precis och hade panik över mitt engelska-tal som skulle varit klart igår. Men nu är jag klar. Nu gäller det bara att lära sig det utantill tills imorgon bitti klockan åtta. Mmm. I övrigt har jag haft en mysig musikdag där iPoden har gått på högvarv. Augustana, Coldplay och Death Cab har slagits i toppen. I like it. Tack Juanito.

som i slow-motion...

sweep the streets I used to own

Dagen började mindre bra med att jag försov mig 50 min. Det hela resulterade i att jag fick springa till bussen och hann i sista stund slänga ner två mackor i väskan. Jag kom dock över den lilla incidenten ganska fort tack vare trevligt sällskap på bussen. Eftersom jag mådde skit igår satsade jag på att överleva förmiddagens lektionspass då dessa bägge var väldigt viktiga. Överraskande nog så bjöd samhällskunskapen på en riktigt rolig lektion, det gillar vi. Efter att ha även ha avklarat filosifin inmundigade jag dagens lunch, sjukanmälde mig och åkte hem. Jag gjorde rätt val känner jag eftersom mina stämband inte längre är användbara. Förvånande nog fick jag sällskap av Jossan på bussen hem, det är väl första gången i historien som hon slutar innan tolv. Det hela uppskattades i alla fall. Ikväll har det inte hänt speciellt mycket. Jag gjorde ett tappert försök att få ordning på mitt rum men jag gav upp efter en halvtimme när tvättkorgen nådde sin maxgräns. Istället tittade jag på film som slutade med att huvudpersonen dog. Jag tycker allt fler filmer slutar på det viset numera. Usch nej, länge leve det klassiska slutet när det omaka paret till slut får varandra. Nåja, nu ska jag inte uppehålla er mer.
puss!

Viva la Vida - Coldplay

life in technicolor

Lediga måndagar är helt underbart. Jag kan nog inte tacka den person som la vårt schema nog. Jag hade visserligen inte kunnat vara i skolan idag ändå för att jag är sjuk men nu missar jag i alla fall inget. Jag har ändå varit ganska duktig idag tycker jag. Jag och Linn jobbade lite med projektarbete över telefon, det verkar som att vi har ändrat oss igen. Vi är inte bäst i världen på att bestämma oss alltså. I övrigt har det blivit mycket film och mycket musik idag. Jag laddade ner alla Coldplays album, såg att jag inte hade de på datorn sen den kraschade för ett tag sen och all musik försvann. Tänkte lyssna in mig, det är trots allt bara en vecka tills vi åker till Globen. Det känns lite overkligt, man har skjutit det framför sig hela tiden för det har känts så långt borta och nu är vi där. Det kommer bli så fint. Usch, jag har ångest över att jag fortfarande inte har skrivit mitt engelska tal tills imorgon. Fan. Hur lätt är det att skriva ett tal om att folk äter hundar i Kina och framför allt. Hur intressant är det på en skala? Jag har aldrig varit en djurvän och har en ganska negativ inställning inför hela talet så det känns som att mina argument kommer tala mot de stackars små fyrbenta varelserna. Kära nån, klockan är redan sju. Jag får nog börja plugga lite.

puss och kräm

en helg i september

Gårdagen. Trevlig med kostsam. En tur till stan med min syster kostade som vanligt en hel del, men jag är nöjd. Kvällen. Förfest hos Carro, trevligt måste jag säga. Himla trevliga människor. Linn glömde sitt pass men löste naturligtvis situationen på sitt egna lilla vis. Sedan ner till stan. Träffade Sanne med hennes norrländska vänner på bussen, nice. Köade till trägår'n, kom in efter ett tag. Väl inne träffade vi på typ halva våran klass, mycket bra. Spenderade några timmar på krogen med diverse människor och hade allmänt trevligt. Mina vänner åkte ifrån mig vid ett-tiden, fick lite smått panik hur jag skulle ta mig hem. Matilda blev kvällen hjälte som ordnade skjuts till Norrmalm och dessutom sällskapade mig. Hon åkte hem vid tre, istället kom Tina och sällskapade. Somnade halv fem. Idag mår jag fint.

jag älskar mig själv,

Bra Karin. Det är ju himla bra att du somnar och sover bort hela kvällen så att din mamma får väcka dig efter tre timmar och fråga och du hade tänkt sova länge till. Det är ju extra bra med tanke på att du var tvungen att plugga hela jävla kvällen, plus städa, plus skruva ihop massa saker från IKEA. Som sagt, jag älskar mig själv. Fast allra mest älskar jag nog Platon. Eller nej, Aristoteles. Nu ska jag tillbaka till mina grabbar.

hm.

(jag vet att det är patetiskt.)

åh,

Ne, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Så jag skiter nog i det här idag.

Puss på er!

(just det, grattis.)