ett halvår senare...

Nu när jag har trappat ner mitt bloggande en aning så måste jag fördriva tiden med något. Jag kikade igenom mina blogginlägg jag skrivit under det gångna halvåret och då slog mig tanken hur mycket som har förändrats. Jag har förändrats, mina vänner har förändrats och min iställning till mycket har förändrats. Man växer ifrån vissa människor och man lär känna nya. Det var en trevlig läsning, inte helt tokigt att dokumentera sitt liv insåg jag. Jag läste en del inlägg och tänkte: just det, det gjorde jag ju, och den uppsatsen ja. Mycket minnen väcktes som man kanske hade glömt bort.

Livet just nu tuggar på i en ganska ensidigt med en del inslag av annat då och då. Igår till exempel fick jag mina provsvar från läkaren som visade att mina blodvärden är normala och att körtelfebern äntligen har lämnat mig. Det var inte ett tragisk farväl vill jag säga. Tänkte ge mig ut på en löptur i helgen och se vad jag går för. Inga större förhoppningar med tanke på att jag inte har tränat på fyra månader. Det är ett under att jag inte rullar fram. Jag befinner mig väl i ett ganska behagligt tillstånd där jag varken är lycklig eller olycklig. Sådär som man ska må antar jag, när skolan har börjat ta fart och man har månader av mörker framför sig.

Hur som helst, jag ska inte bli långrandig. Tack till er som alltid ställer upp, man säger det för sällan. Jag tycker dock fortfarande att vissa människor ska skärpa sig lite.

(Lina, hoppas att du inte tyckte det var för mycket skola i det här inlägget.)

puss.