Jag befinner mig (förmodligen tillsammans med de flesta i min omgivning) just nu i en väldigt stressig period i livet. Den främsta anledningen till det är för att det börjar närma sig inlämning för projektarbetena. Dessutom är det antagligen fler än jag som även har stora inlämningar i andra ämnen. Paniken har dock inte infunnit sig ännu, men det lär väl göra det i veckan. Den lär definitivt göra det om inte Linn kryar på sig snart den tokan. Det finns dock (om få) fördelar med att vara i en sådan här period i livet. För det första hinner man inte reflektera över känslor och annat som i vanliga fall härjar fritt, så att saknaden efter mina vänner i Amerika och i fjällen ger inte riktigt utslag. Dessutom känns det som om tiden bara försvinner när man är stressad, vilket gör att dom kommer hem fortare. Man orkar heller inte engagera sig och slösa energi på andra saker, vilket gjorde att jag knappt orkade få vansinnesutbrott i morse när jag gick upp och skådade den vitbeklädda gräsmattan. Mer energi åt annat alltså. Nu ska jag umgås med min mor.
På återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar