lördag 26 september 2009

vardagsproblem,

När man flyttar hemifrån dyker en ny, för mig ganska obekant, rutin upp i vardagslivet. Nämligen inhandling av mat. Detta är en syssla som mina föräldrar har skött åt mig under min nitton levnadsår. Jag tycker att det hela är en ganska klurig process.

Det första problemet är att fundera ut vad man ska köpa (jag har som vanligt ingen framförhållning och reder ut sådant i förväg), och det är minsann inte lätt. Sedan ska man lyckas beta av avdelning för avdelning så att man slipper springa tillbaka hela tiden för att man glömt något. Även detta är något som jag inte riktigt har fått till ännu. Ett tredje problem är att lyckas hålla undan för alla andra matshoppare och deras kundvagnar. När man så har överlevt igenom butiken men en förhoppningsvis någorlunda näringsrik kundvagn kommer det värsta momentet. Kassan. Det är stressigt, man måste vara effektiv och absolut inte klanta till sig för då suckar alla andra bakom en i kön. Sedan ska man lyckas packa ner alla varor smidigt, snabbt och strategiskt (jag kallar det dem tre S:en) utan att lägga ägg och tomater undert. Och här är det inte över, nej nej. Nu ska man släpa hem dessa kassar utan att få kramp och ryggskott.

Nej, det här med att handla mat är verkligen inte min grej.

4 kommentarer:

elin sa...

Haha ^^ Vi är fortfarande inte bra på det, jag har övat ett år :P Vi köper saker som vi tänker äta (typ grönsaker...) som vi sedan får slänga...

Anonym sa...

Det gläder mig att det finns ägg och tomater i kassen, så det inte är en 6-pack överst!
Välkommen till vuxenvärlden.
Mamma

Lisa Andersson sa...

jag skulle mer än gärna bli din personal foodshopper karin! surt att vi inte bor nära varandra nu.

Linny sa...

Jag säger som Lisa, det är ju kul att bara gå runt och kika på allt! (kan dock ta lite för lång tid ibland hehe)