chokladpudding

Gårdagens match med u-laget slutade i allt annat än succé för min del. Min högerfot var sedan tidigare allt annat än bra, men hårding som jag är (haha) så körde jag med tejpvarianten och spelade ändå. Det visade sig fungera alldeles utmärkt. Det verkade dock som att de högre makterna ändå kände för att jävlas lite med mig idag, så varför inte se till så att Karin fastnar på nåt sätt och istället stukar vänsterfoten. Jajamen, så blev det. Jag har nog aldrig känt mig så ohet som när jag tog mig till omklädningsrummet, hoppande på ett ben (ingen hade ju en tanke på att hjälpa mig) med foten i ett stort paket, ögonen helt röda av gråt och med en frisyr som såg ut att ha varit med om något helt annat än en fotbollsmatch. Om man ska trösta sig med något så vann vi matchen. Vad som svider mest är att jag inte kan spela i matchen mot Byttorp imorgon, det känns faktiskt förjävligt om jag ska vara ärlig. Det fanns dock vissa ljuspunkter under dagen, folket från Hultan kom ju faktiskt hem.

Morgonen idag var en såndär morgon när man inte vill vakna. Anledningen till detta var dels att jag somnade alldeles för sent igår för att orka gå upp klockan sex, men framför allt för att jag sju och en halv timma senare skulle sitta framför en dator på Vägverket och göra mitt teoriprov. I ca en månad har just datumet den 16 juni legat som ett spöke i bakhuvudet. Jag lovar att jag säkert svarade fel på minst fem frågor för att jag skakade så av nervositet och klickade i fel fråga. Okej, så extremt var det inte. Jag klarade mig med god marginal.

Såhär på slutet vill jag bara göra en påminnelse om morgondagens stora händelse, kanske årets roligaste match. Byttorp - Dalsjöfors, Ramnavallen 19.00.