tankar inför framtiden,

Jag vet inte riktigt vad som håller på att hända. Det kvarstår nu för min del endast en enda inlämning kvar i gymnasiet. Och jag är nästan klar med den. Den ska inte vara inne förrän på onsdag senast vilket betyder att jag är ute i väldigt god tid. Trots det så får jag ont i magen. Jag känner att jag nästan inte vill skriva klart den imorgon (då jag har gott om tid). Det känns som att jag vill sitta uppe på tisdag kväll med stress och ångest över att inte hinna bli klar. För det är min sista chans att faktiskt göra det. När den sedan är färdig innebär det att gymnasiet är över. Och det gör att jag får ont i magen. Är det en konstig reaktion? Ja.

Tre år har jag nu tillbringat på Bäckängsgymnasiet. Tre år som jag har utvecklas helt otroligt mycket som människa, tre år som har inneburit mängder av faser som jag har gått igenom. Det har varit skratt, gråt, irritation, stress, ångest och massa glädje. Inte fan vill jag lämna det. Jag är nitton år och anses nog av många som vuxen, men det är det sista jag känner mig. Jag är liten och rädd.

När jag tänker på balen om mindre än två veckor får jag ont i magen, när jag tänker på studenten får jag ont i magen. Jag tror att det beror på att all trygghet kommer att försvinna. Från att ha varit säkrad ett socialt umgänge varje dag och 1050 kronor i månaden blir jag nu helt beroende av mig själv. Det handlar i mina ögon inte bara om jakten på en inkomst, utan även kampen om att behålla alla vänner. Jag är livrädd för att bli ensam kvar i Dalsjöfors, utan en enda vän som har tid att träffas.

Jag är orolig och rädd.
(och jag har ont i magen.)