ge oss en chans vi är äldre nu

Gårdagen var trevligt tycker jag. Jag lämnade hemmet runt halv två och åkte sedan hem för att åstadkomma den snabbaste duschen i historien. Anledningen var att jag hade lovat min mor att hjläpa till i kiosken på a-lagets match. Man måste ju bidra till laget på nåt sätt. Matchen däremot slutade mycket orättvist 1-0 till bortalaget efter att vi totalt ägt matchen. Senare på kvällen var mina föräldrar bäst så jag fick låna bilen och åkte till Mia. Vi spenderade kvällen med bra musik, en biltur till Sjöbo och film. Slappt med trevligt som vanligt när man träffar den damen. Synd dock att inte Jasmine kunde sällskapa oss.

Idag blir det mer fotboll. Lina spelar match om en timme i stan som jag hade tänkt titta på. Vilket betyder att vi måste åka om en halvtimme och jag sitter här i pyjamas. U-laget har match senare ikväll också, får se om jag orkar titta på den med. Det känns så jävla skönt att vara ledig imorgon så ni anar inte. Men om jag känner min projektarbetespartner Linn rätt så kommer hon dra mig upp ur sängen för att plugga imorgon. Ha det fint!

Helger är bra. Fotboll är bra. Sol är bra. Köra bil är bra. Mia är bra. Mitt liv är bra.

nästan.

ett tidsfördriv att dö för?

Gårdagen var trevlig men ganska händelsefattig. Det var sedan tidigt inplanerat att jag skulle umgås med min vän Lina. Innan det tog jag en fika med Jossan vilket var högst välbehövligt. När jag anlände till hemmet var även Fanny där vilket var en trevlig överraskning. Vi ägnade de kommande två timmarna till att fundera på vad vi skulle göra utan åt nå något slående resultat. Till slut kom vi fram till den fantastiska idén att åka ner till stan. Vad vi hade där att göra visste igen och vi gav upp efter en timme och begav oss tillbaka till hemmet. På bussen fick vi sällskap av alla 91:or. Väl på hemmet tittade vi på film, vi började som tio stycken men till slut var det bara jag, Lina och Ellen som låg utslängda i varsin soffa. Vad hände undrade vi?

Nu städar Lina och jag väntar på min mor som ska hämta mig om en halvtimme. Jag kanske borde agera bra vän och hjälpa till en aning känner jag. Ha det fint folk!

allt som du gör blir till pärlor på min panna

Dagen började på sämsta tänkbara sätt. Jag hade en efterlängtad sovmorgon till tio som jag såg fram emot mycket. Ni kan då tänka er hur glad jag blev när jag fick höra att vi hade pa-info klockan åtta på morgonen. Jaja, tänkte jag. Inte mycket att göra åt så jag pallrade mig upp till sjubussen. När jag sedan kom till skolan kan ni tänka er hur min lycka sköt i höjden när det kom till min kännedom att de hade ändrat tiden till klockan tio istället. En hel sovmorgon helt åt helvete. Att sitta i biblioteket i över en timme hade inte riktigt samma energigivande effekt. Jag smälte dock detta ganska fort. Dagen gick ganska fort trots allt men jag börjar ju undra vad jag har gett mig in på. Samhäll C verkar vara riktigt svårt alltså, jag fick koncentrera mig till det yttersta för att hänga med idag. Det hände också en mycket intressant sak under dagen. För ett tag sen fyllde vi i enkäter om hur vi trivs på Bäckäng och det visade sig att vår klass verkar vara den mest negativa på hela skolan. Jag är inte förvånad kan jag säga. Men jag gillar't. Efter skolan agerade jag duktig dotter och hjälpte pappa med veckans inhandling. En tråkig sammanfattning av dagen.

Jag skulle kunna lägga till nåt här nere om vad som händer i huvudet på mig. Jag vet dock inte riktigt vad. Det är alldeles för mycket för att ni ska orka ägna er tid att läsa allt. Men jag vet att jag ska träffa Jossan imorgon vilket blir första gången på evigheter, jag har saknat henne så mycket!

what the hell is going on?

Jag vaknade i morse och hade feber, huvudvärk och mådde illa. Ingen skola tänkte jag direkt, stängde av alarmet och somnade om. Fan, jag orkar inte.

it just makes me sick

Ja, vad ska man säga. Det är mycket som inte står rätt till just nu. Mycket skit i huvudet men även mycket skit i kroppen. Jag blir inte klok på vad som händer med mig, allt krånglar. Min körtelfeber krånglar, mitt huvud krånglar, skolan krånglar och mina känslor krånglar. Vad gör man då och i vilken ända ska man börja? Jag får inte lugn i kroppen på nåt sätt, kan inte riktigt sätta fingret på det. Jag vill ligga hemma i min säng i en vecka typ. Imorgon kommer Lina hit, hoppas att vi reder ut lite då.

Första skoldagen idag för min del och den blev rörig som väntat. Jag har ingen koll på vilka lektioner jag ska och inte så jag chansade lite grann. Min chansning resulterade i att jag slutade 11.20 idag. Jag, Hanna, Lisa och Linn invigde skolstarten med att äta thai. Det var trevligt. När jag kom hem fick jag bakslag och blev sjukt illamående och febrig. Härligt härligt. Det blev sömn i några timmar i hopp om förbättring. Vet inte om jag nådde något slående resultat med den huskuren men jag hoppas att det blir bättre tills imorgon. Då har jag trevliga saker som samtal med rektorn och en lång lektion i religion på schemat. Livet är la härligt. En dag, två lektioner och jag är redan nere på botten. Det känns som att det blir ett intressant läsår!

i'm back in town

Så var även jag tillbaka i Sverige och till vardagen. Jag insåg precis att idag är min sista dag på sommarlovet, vi är ju lediga på måndagar numera. Jag är dock trött, vi landade på Landvetter runt 03.30 i morse efter att ha varit vakna i nästan ett dygn. Det ska då också tilläggas att vi varit med om Rhodos flygplats by night. Jag har nog aldrig varit med om ett sådant kaos, människor överallt verkligen och invånarna på denna ö har inte riktigt uppfattat begreppet effektivitet. Till slut efter mycket om och men kom vi på vårat plan. Mitt älskade fosterland hade då inte ändrat på sig, en vind slog emot mig när jag gick av planet och jag frös i hela kroppen. På hemvägen såg jag att det bara var 6 grader ute. Men jag ska inte klaga, jag som har fått en vecka i värmen. Rhodos har varit fint, väldigt varmt men fint. Vi hade nog inte under 35-36 dagar någon gång och om det inte blåser då så blir det väldigt hett. Körtelfebern var väl det enda som kunde tänkas dra ner njutningen av Rhodos en aning. Den har satt sina spår så ibland orkade inte min kropp med någon solning eller promenader i Gamla Stan utan det var raka vägen till hotellet som gällde i de fallen. Allra värsta var det sista dagen när vi hade dygnspasset framför oss, att vi dessutom blev av med rummet klockan tolv och var tvugna att slå ihjäl tio timmar var drygt. Men återigen, jag ska verkligen inte klaga. Jag och min mor har gjort så lite som möjligt. Dagsrutinerna har sett ganska likadana ut. Sol, mat, sol, dusch, hotell, mat, drinkar, hotell. Solbrännan har inte infunnit sig riktigt i år dock men jag är nöjd. Jag ville ha en vecka med sol och en chans att vila upp mig. Och det fick jag minsann.

Idag ska jag sysselsätta mig med lite småsaker. Jag ska bl a åka in till stan och hämta ut mitt körkort samt inhandla årets uppsättning av kollegieblock. En storstädning av mitt rum ligger också det högt upp på listan. Men först ska jag njuta av att äta frukost hemma i mitt kök igen.

körkort

Så var dagen här, jag har äntligen tagit mitt körkort. Jag vaknade tjugo i sju i morse och kunde verkligen inte somna om för jag var så nervös. Hela förmiddagen vankade jag av och an och försökte slå bort tankarna och nervositeten. När det så drog ihop sig och jag väntade på bussen till stan trodde jag att jag skulle spy. Konstigt nog släppte det när jag väl kom till körskolan och vi åkte till Vägverket. Min kontrollant var hur trevlig som helst och jag var faktiskt inte speciellt nervös när vi åkte iväg. Jag kom undan väldigt lätt måste jag erkänna, mestadels landsvägskörning med en backning runt gathörn och sedan tillbaka till Vägverket. 'Grattis' sa han när jag hade parkerat bilen. Jag har nog aldrig blivit så lycklig. Men nu är det över, äntligen! Det hela firades med en runda på stan med syster Mia. Nu mår jag bra.

Jag är sjukt nervös.

Hej då.

take me away

Varför ska jag ha så svårt att bestämma mig? När jag tänker efter, jag har nog aldrig bestämt mig för något i hela mitt liv. Ni vet när man verkligen känner att fan, nu har jag bestämt mig. Ta mitt val till gymnasiet till exempel. Jag höll på att vela i flera veckor, till slut blev det i princip min mamma som fick välja åt mig när hon ringde till intagningsgrejen. Jag hade ju knappt en aning vilka ämnen jag skulle läsa när jag började ettan. Jag förstår inte vad det är som ska vara så svårt, det är väl fan bara att bestämma sig. Nu går jag runt och funderar på vilken vägg jag ska ha som fond-vägg när vi tapetserar om i mitt rum. Likadant med fotbollen, jag vet fortfarande inte hur jag ska göra nu i höst. Ska jag börja träna sen när jag blir frisk och kanske få spela i u-laget eller ska jag skita i det helt och ta ett uppehåll. Tänk om jag bara någon gång kunde veta direkt.

Jag var ute och gick innan då en liten kille cyklade förbi mig. Det såg så himla skönt ut och jag började tänka tillbaka på när jag var ungefär sju år. När ens problem handlade om pogs och hur man skulle hinna ut före alla andra på rasten så att man kunde få sin favorit-bandyklubba. Så fort någonting hemma kändes jobbigt så tog man cykeln och gick ut ett tag. Sen när man var tillbaka var allting bra igen. Tänk om man bara kunde få vara sju-åtta år igen, då en cykeltur löste de flesta problemen. Jag ska nog ge mig ut i garaget, pumpa däcken på min cykel och hoppas på ett mirakel.

Det är bara mina tankar under en promenad i ösregn.

life goes on

Jag sitter här helt täckt av slipdamm efter att ha slipat tapeter i mitt blivande rum. Men på onsdag sker tapetseringen! Idag har det blivit en heldag i stan. Jag åkte in vid elva för att klippa mig. Det gick bra även med en ny frisör. Efter det skulle jag spendera en och en halv timme i stan för att vänta in min körlektion. Jag åkte då upp till hemmet och hälsade på Lina. Ner till stan igen 45 minuter senare till min körlektion. Jag var lite nervös eftersom det var den sista innan uppkörningen, men det gick helt okej och jag fick till en perfekt back-parkering (säger man så?). Så nu känner jag mig lite lugnare inför uppkörningen. Efter den mötte Lina och Issa mig i stan och vi begav oss till Knalleland och kikade runt. Jag tittade på en ny dator men utbudet var mycket sämre än väntat. Hittade dock en som var typ exakt det jag letat efter, får se om jag köper den. Efter att ha virrat runt i Knalleland i dryga två timmar åkte jag hem. Så, nu sitter jag här och är ganska nöjd med mig själv. Men, körtelfebern har satt sina spår. Efter att ha slipat en vägg sa det stopp, jag orkade verkligen inte mer. Jag får nog ta det lugnt den kommande tiden. Jag vägrar riskera nåt bakslag innan Rhodos nu. Nu har Mia kommit hem!

Ha det fint!

tråkigt inlägg nummer 208

Idag har jag faktiskt gjort saker för första gången på länge och inte bara legat hemma i soffan och tittat på tv. Jag var tvungen att köra bil eftersom min uppkörning närmar sig med stora steg. Så jag och mor begav oss till stan och valde ut tapeter till mitt rum och beställde även dem. De kommer nästa vecka så det blir nog en del slipning och sånt skoj i helgen. Vi åkte sedan till stan, jag passade på att beställa klipptid och då hände det som inte fick hända. När jag frågade om min frisör hade några lediga tider får jag veta att hon har flyttat till Stockholm! Jag visste inte vad jag skulle göra och det tog ett bra tag innan jag smälte den nyheten. Ni kanske vet själva om ni äntligen har hittat en frisör som man verkligen tycker om, så bara försvinner hon. Nu får jag börja jakten på den perfekta frisören ännu en gång. Hm, det sänkte dagens annars mycket bra humör en aning. Vi åkte hem till min syster och hälsade på, hennes lägenhet var mycket fin. Sverige vann, wio!

jag kom inte på nån bra rubrik

Usch, det här med att blogga är inte bra. I början tyckte jag att det var en kul grej men nu börjar jag känna ett slags tvång att blogga minst varannan dag. Här hemma händer det inte mycket alltså. Körtelfebern har nog nästintill gått över nu men har ersatts av Meniére. Min älskade lilla hörselsjukdom som gör att jag får åka karusell i några dagar. Men men, jag har lämnat stadiet där jag tycker synd om mig själv hela tiden nu. Som min mamma uttryckte det: du har varit i diket redan, nu är det dags att ta sig upp på vägen igen. Hon är la härlig. Jag laddar enormt mycket för Rhodos, det ska bli så underbart. Ja, vad mer kan man säga. Våra nya scheman kom ut igår, det visade sig att vi är lediga på måndagar. Det tackar vi för!

skam den som ger sig

Ja, så brukar man ju säga och det stämmer faktiskt. För nu sitter jag här med en ny resa till Rhodos inbokad. Jajamen, den 17:e augusti åker jag iväg. Men vi hade lite tur för det var typ den enda resan som fanns kvar den veckan. Hur som helst är jag glad nu och jag längtar. Idag har jag gjort så lite som möjligt, legat framför tv:n. Sverige spelade match i OS, som säkert alla vet så förlorade dem mycket orättvist.

Imorgon ska jag umgås med min syster. Jag har lite dåligt samvete för att jag fortfarande inte har besökt henne i hennes nya lägenhet. Men imorgon ska det alltså bli av. Först ska vi ner en sväng till stan eftersom en kille i min klass har gått till final i det här Artist i Borås. Tänkte att jag skulle ge honom lite support och passa på att vara lite kaxig över min klasskamrat. Sen blir det mys med syster alltså.

no one's gonna love you more than I do

Jag är ganska irriterad just nu. Jag tog mig ett kik på min studieplan inför nästan år och fick se att de hade lagt ut mina nya lärare. Det visade sig att jag kommer träffa på en hel del nya ansikten inför nästa år. Jag kommer bland annat inte ha min gamla lärare i samhällskunskap vilket känns skit. Visst, han är en tyrann men han är också typ den bästa läraren jag har haft. Att plugga internationell politik utan honom känns inte så upplyftande. Jag ska även få ny lärare i engelska för tredje gången, jag vet inte ens om jag kommer klara den kursen och det känns inte så betryggande med en ny lärare. Dessutom känns det lite oroväckande att inte specialidrott b-betyget har dykt upp ännu, faktum är att kursen inte ens står med på min studieplan. Hoppas verkligen inte att Bäckäng tänker blåsa mig på 200 poäng eller vad den nu ligger på. Hmm, jag får ta tag i det här mysteriet.

Min jakt på den perfekta datorn har nu börjat ta fart och jag tänkte inom de närmaste dagarna bege mig till staden för att kika in utbudet. Jag har hittat några potentiella inköp på nätet, men jag vill nog se dem i verkligheten också. Jag menar, det här är ett ganska stort val. Eller? Nåja, nu ska jag ta en promenad. Den första på över två veckor!

i ett iskallt ikea-land

Nja, det var väl kanske lättare sagt än gjort det där med att glömma saker som har hänt. När det började dra ihop sig och mor och far åkte iväg för att köra Mia till Landvetter gick det inte längre. Tårarna rann, tur att jag var ensam hemma för att Kent på högsta volym fick agera Alvedon. Jag tror bestämt att vi har överflöd på glass i frysen, nu ska här tröstätas.

ever since i was eight or nine, i've been standing on the shoreline

Jaha ja, imorgon är det den tredje och dagen då jag skulle ha åkt till Rhodos. Som alla säkert redan vet (eftersom jag har gnällt över det i evigheter) så kommer jag inte sitta på flyget vid sextiden imorgon. Min syster får åka ensam och det är nog det som känns värst tror jag. Men hon har försäkrat mig om att det är helt okej för hennes del så jag får väl lita på att hon är ärlig. Även mina vänner beger sig till Rhodos, de stannar däremot i två veckor och jag inser nu att jag kommer sakna dem en hel del. Jag hoppas att de får en grymt trevlig resa med massa sol.

Det börjar gå lite framåt med det positiva tänkandet. Jag tror på teorin att allting har en mening så det var väl inte meningen att jag skulle åka dit. Jag får dessutom ett avbrott på fotbollen nu ett tag vilket öppnar möjligheter för andra sporter och tid att tänka. Jag har tidigare haft funderingar på att ta ett uppehåll så det kanske är precis det här jag behöver. Vem vet, jag kanske blir tennisproffs på några månader. Hur som helst så har jag bestämt mig för inte att inte deppa ner mig för de senaste veckornas nedåtgångar utan försöka se framåt. Jag kommer ju trots allt att få åka iväg till Grekland jag med om några veckor. Tills dess ska jag ägna mig åt andra saker som att ta körkort och brottas med min läkare. Kort och gott, livet är egentligen helt okej och man ska försöka njuta av varje sekund istället för att gråta över sådant som hänt.

Wow, det är faktiskt den gamla vanliga Karin som har skrivit det här. Det hade ni aldrig trott va?
Ha det nu fint på Rhodos folk!

med en enkel tulipan...

Den första augusti skulle kunna kallas födelsedagarnas dag. Inte mindre än tre personer i min närmre bekantskaptskrets fyller år idag. Min syster Mia fyller 24, min vän Lina fyller 18 och min systers pojkvän Sebastian fyller 20. Grattis till alla!

Själv sitter jag fortfarande hemma och deppar. Jag försöker dock tänka positivt även om det är svårt och jag kan inte förstå varför just jag skulle åka på den här skiten. För er som inte vet om det så fick jag till slut även avboka Rhodos. Jag kan inte sätta ord på hur ledsen och besviken jag är, jag hade så gärna velat spendera en vecka med min syster och hade sett fram emot det så länge. Allting gör så ont i mig. Men vi funderar på att ta en restresa lite senare i höst, när all körtelfeber och andra dumheter har försvunnit.

Nu ska vi äta tårta.