söndag 3 augusti 2008

i ett iskallt ikea-land

Nja, det var väl kanske lättare sagt än gjort det där med att glömma saker som har hänt. När det började dra ihop sig och mor och far åkte iväg för att köra Mia till Landvetter gick det inte längre. Tårarna rann, tur att jag var ensam hemma för att Kent på högsta volym fick agera Alvedon. Jag tror bestämt att vi har överflöd på glass i frysen, nu ska här tröstätas.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Sötunge! Jag förstår dig men samtidigt kan jag lova dig att något mycket bättre kommer komma ur det här. Det måste det göra.
Tänker på dig!
Kramkramkram!

karin. sa...

du är så himla bra att du nog inte vet om det själv :) ja, jag väntar och väntar. någon gång måste det här vända. tack! kram

Anonym sa...

åh raring. glass och kent är vackert.

lycka till.