ever since i was eight or nine, i've been standing on the shoreline

Jaha ja, imorgon är det den tredje och dagen då jag skulle ha åkt till Rhodos. Som alla säkert redan vet (eftersom jag har gnällt över det i evigheter) så kommer jag inte sitta på flyget vid sextiden imorgon. Min syster får åka ensam och det är nog det som känns värst tror jag. Men hon har försäkrat mig om att det är helt okej för hennes del så jag får väl lita på att hon är ärlig. Även mina vänner beger sig till Rhodos, de stannar däremot i två veckor och jag inser nu att jag kommer sakna dem en hel del. Jag hoppas att de får en grymt trevlig resa med massa sol.

Det börjar gå lite framåt med det positiva tänkandet. Jag tror på teorin att allting har en mening så det var väl inte meningen att jag skulle åka dit. Jag får dessutom ett avbrott på fotbollen nu ett tag vilket öppnar möjligheter för andra sporter och tid att tänka. Jag har tidigare haft funderingar på att ta ett uppehåll så det kanske är precis det här jag behöver. Vem vet, jag kanske blir tennisproffs på några månader. Hur som helst så har jag bestämt mig för inte att inte deppa ner mig för de senaste veckornas nedåtgångar utan försöka se framåt. Jag kommer ju trots allt att få åka iväg till Grekland jag med om några veckor. Tills dess ska jag ägna mig åt andra saker som att ta körkort och brottas med min läkare. Kort och gott, livet är egentligen helt okej och man ska försöka njuta av varje sekund istället för att gråta över sådant som hänt.

Wow, det är faktiskt den gamla vanliga Karin som har skrivit det här. Det hade ni aldrig trott va?
Ha det nu fint på Rhodos folk!