probably the best friend in the world

Idag är en dag som har varit fylld med tårar, av olika anledningar. Jag har varit helt förstörd idag och gråtit i flera timmar eftersom jag till slut blev tvungen att avboka min uppkörning på torsdag. Jag visste väl innerst inne att det inte skulle gå, men jag gav inte upp hoppet.

Men anledningen till att jag nu sitter med tårar i ögonen är en helt annan. När jag gick ut till brevlådan nyss så låg det ett paket och ett kort adresserat till mig där i. Jag läste kortet och öppnade paketet och jag började gråta. Det innehöll en OC-box och en hälsning från min vän Lina. Hon har skickat en OC-box via posten från Skövde hela vägen till mig för att jag ska ha något att göra när jag är sjuk. Och kortet var antagligen det finaste jag har läst någonsin. Även om allting känns skit just nu så vet jag i alla fall en sak. Jag har världens bästa vän.

just idag är jag stark...

Jag kände mig mycket piggare idag jämför med igår trots att jag fortfarande har stora svårigheter att få i mig vätska och annan energi. Men jag lyckades ett flertal gånger även om det var smärtsamt. Sysselsättningen idag har varit den för oss alla välbekanta kombinationen soffa+tv+film. Hela tre stycken blev det, Juno, In the land of women och Center Stage. Jag konstaterade efter att sett In the land of women att jag är tvungen att hålla med resten av hela världen. Adam Brody är snygg. Det var dessutom roligt att se honom som en annan karaktär än Seth Cohen och att han gjorde rollen mycket bra var bara ett plus. För övrigt kan jag rekommendera Juno, hur rolig som helst verkligen.

Jag kämpar alltså hårt för att friskna till. Ni som känner mig lite närmre vet säkerligen om att det händer en hel del trevligheter i veckan för min del. Om jag nu blir frisk vill säga, annars kan man säga att det blir raka motsatsen. Det stora frågetecknet som jag fortfarande funderar över är vem som har smittat mig. Jag har två huvudmisstänkta men jag kan inte riktigt bestämma mig för vem utav dem som väger tyngst...

i really don't think that i deserve this

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag känner mig instängd, som i en liten bur. Som om jag håller på att kvävas. Det går inte att vara ute, det är alldeles för varmt, det går inte att sova för det är alldeles för varmt där med. Jag är trött och matt i hela kroppen, allting gör ont och kläderna klibbar fast på grund av febern. Nu har det gått en vecka och jag har varken blivit bättre eller sämre. Det känns hopplöst att inte veta någonting, om en vecka kanske jag ligger och mår precis likadant, jag kanske mår sämre och jag kanske mår bättre. Medan alla mina kompisar är ute och roar sig och njuter av sommaren ligger jag hemma, instängd i mitt hus. Jag kan bara konstatera en sak. Livet är fan inte rättvist någonstans och det här är antagligen det värsta jag har varit med om.

i don't wanna know, i don't wanna know, i don't wanna know

Allting känns så fruktansvärt meningslöst. Som om all luft har gått ur en och man verkligen inte har ork till någonting. Jag trodde aldrig riktigt på läkaren igår när hon påstod att det var ett litet virus, för det kändes inte som det. För om man har ett litet virus så brukar det bli antingen bättre eller sämre efter några dagar och man har inte konstant feber. Dessutom brukar man inte ha svullna körtlar på halsen och i nacken om man har ett litet virus. Vi tog saken i egna händer och ringde till sjukhuset i Borås. Mycket riktigt. Körtelfeber verkar det som att jag har fått. Det enda man kan göra är att vila tills det är över. Det kan ta en vecka, det kan ta flera månader. Den här sommaren skulle bli hur bra som helst, jag hade så mycket planer och så höga förväntningar. Jag kanske låter gnällig, men det är här är fan inte rättvist. Jag är verkligen ledsen. Senast jag var så här ledsen var i vintras och det säger nog en hel del. Och jag som har skrivit att jag inte är typen som deppar ner mig. Bullshit. För nu orkar jag fan inte hålla humöret uppe längre.

Läser du det här kanske det låter som att jag vill att alla ska tycka så jävla synd om mig. Men tyck det då, för du förstår inte ändå.

låt mig spricka sönder.

den här stan är som ett pålagt skratt

Dagen idag kan sammanfattas ganska snabbt i två huvudsakliga punkter. Den första är ett besök hos farbror doktorn (eller fröken doktorn som det visade sig vara) för att se om vår teori om en halsfluss stämde. Det visade sig att den inte gjorde det utan jag fick istället ett glatt leende och diagnosen "ett litet virus" och att halstabletter och ibumetin eventuellt skulle påskynda tillfrisknandet. Hon avslutade också besöket med den klassiska meningen, "om det inte blir bättre får du höra av dig igen". Det känns som att det ingår i deras anställningsavtal att framföra den meningen till varje patient, helst med ett framtvingat leende. Jag var smått irriterad när jag kom hem men man får väl vara glad så länge man slipper penicillin. Den andra aktiviteten jag ägnat mig åt under dagen är faktiskt att läsa. Som jag tidigare nämnt har jag börjat sysselsätta mig åt svensk litteratur och vad annat kan jag säga än att jag är fast. Man kan helt enkelt inte sluta läsa för att den är så jävla bra rent ut sagt. Män som hatar kvinnor, Stieg Larsson. Läs den om du får tid över. Du lär inte bli missnöjd.

Jag börjar bli väldigt sugen på att köpa en egen dator, det hade varit himla fint. Synd bara att lönen som anlände till mitt konto häromdagen var avsevärt mindre än väntat vilket innebär att det mesta kommer spenderas på Rhodos. Inte bra, inte bra. Vi får väl se hur det blir med det här. Ett långsiktigt sparande kanske är aktuellt? Klyschan "den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge" har vi ju alla hört förut.

Jag funderar på om jag ska ta en promenad, jag har ju som sagt bara "ett litet virus".

ge mig nåt som tar mig någonstans

Jag tog ett litet blogg-uppehåll på hela en dag. Ryktet angående lördagen och Mias besök visade sig stämma, hon tillbringade kvällen tillsammans med mig. Jossan och Carro kom och hälsade på några timmar också, trevligt hur som helst. Eftersom Mia sov här så umgicks jag med henne större delen av gårdagen. Jag började känna min sjuk framåt kvällen igår, mycket riktigt hade jag fått feber. Inget vidare.

Eftersom jag somnade typ halv fyra i natt så är jag inte speciellt pigg idag. Febern håller i sig och jag kommer antagligen ligga i soffan på baksidan och läsa bok och äta glass hela dagen. Jag som verkligen inte har någon som helst tid och lust att vara sjuk nu. Fan. Fotbollen drar igång idag efter uppehållet, känns fint att jag missar första träningen. Som ni kanske förstår så suger det mesta rätt ordentligt just nu. Mmmm, livet är en fest, livet är en fest.

män som hatar kvinnor

Jag hade inga förväntningar på gårdagens bio vi besökte. Det var Mamma Mia som gällde och jag såg den (lite komiskt) med mamma, Mia och Elin. Den var hur som helst grym. Jag skrattade och skrattade (vår bänkrad hördes nog mest i hela salongen.) Dessutom var det så mäktigt att några av världens största skådisar gör en film för att hylla två svenskar. Det är stort och väl värt att fälla en tår för.

Idag inleddes alltså mitt sommarlov. Jag tog en lång sovmorgon till halv elva, mycket lång för att vara jag. Under dagen har jag gjort så lite som möjligt, det vill säga läst en bok. Jo, under kan ske. Även jag har fastnat i böckernas värld och jag är helt fast i en bok av Stieg Larsson. Ryktet säger att Mia ska komma hit och sällskapa mig genom aftonen då jag är själv hemma men jag har dock inte hört något från den damen. Vi får väl se helt enkelt, hon var ute igår så vad kan jag begära av stackaren. Ha det fint folk!

like the days of summer

Så var den här, dagen jag aldrig trodde skulle komma. Min sista arbetsdag. Om fyra timmar har även jag fått sommarlov och det känns så jävla skönt rent ut sagt. Jag får se om jag jobbar någon dag nästa vecka, men just nu orkar jag inte tänka på det för jag är snart ledig. Det ska firas genom ett biobesök tillsammans med mor och systrar. Looking forward to it. Annars ska jag göra så lite som möjligt resterande tid av sommarlovet. Sova igen alla de timmar som jag har missat pga jobbet, slå rekord i antal filmer man kan se på en dag, sola på en strand på Rhodos. Varför är det så lätt att se möjligheter ibland. Men framför allt ska jag radera ut ordet enkät ur mitt vokabulär, en gång för alla. Nåja, nu ska jag inte ta ut segern i förskott. Det är ju trots allt fyra timmar kvar tills jag slutar. Men man får väl lov att längta?

Puss på er.

och jag har ingen plan C

Varför känns det som att det är fredag idag? Jag tänker det hela tiden och blir helt glad men så kommer jag på att det bara är torsdag och att jag ska jobba TVÅ dagar till. Inte okej. Dagen var riktigt seg, jag jobbade hemma till typ tolv sen åkte jag till stan med ett-bussen. Jag fick dock vänta i stan i åtta år bara för att älskade Västtrafik har gjort om tidtabellen så att bussarna går helt tokigt. Jag kom till jobbet vid halv tre, jobbade en och en halv timme. Sen åkte jag till stan och träffade Ika. Det var trevligt. Vi tog en fika och satt i Stadsparken. Jag har inte träffat henne ordentligt på två år så det var ett kärt återseende. Hon är söt. Nu ska det grillas!

jag ångrar mig, jag är förälskad tror jag.
tack, även om du inte förtjänar det.

kom ihåg mig så som jag är när jag är som bäst,
så ska jag komma ihåg dig så som du är när du är som bäst

cause i don't shine if you don't shine

Jobb hemifrån idag, mycket lyxigt och obeskrivligt skönt. Nu kunde jag liksom lyssna på hur hög musik jag ville när jag skrev in de j*la enkäterna utan att någon blev irriterad. Ünderbart. Men, jag blev inte klar dock så jag får väl fortsätta några dagar till. Jag har insett att jag måste jobba hela lördagen också eftersom jag var sjuk igår och inte jobbade. Men det är ju ob på det, så skit samma. Jag skulle säkert inte ha sysselsatt mig med något vettigare ändå.

Jag känner ett så enormt sug efter en grillkväll med bra musik och bra folk. Helst på våran nästintill färdigbyggda nya altan (bra jobbat pappa). Det hade varit så fint. Men eftersom inte vädret tillåter några sådana spektakel får det nog vänta. Jag funderar på vad jag ska hitta på ikväll. Träning ligger högt upp på måste-göra-listan men dock mycket långt ner på vill-göra-listan. Tiden får helt enkelt utvisa vad som kommer att hända. Oh, spännande.

(jag har blivit kär. igen.)

grannar på norrmalm

När jag vaknade i morse mådde jag väldigt skumt. Jag kände mig helt uppsvälld och jag skakade för att jag frös så. Samtidigt var jag helt sjukt trött men jag tänkte att allt detta måste bero på att det var morgon. Så jag tog mig upp ur sängen och började göra mig i ordning men det blev inte bättre. En kvart innan bussen gick bestämde jag mig för att avvakta och ta en senare buss för att se om det blev bättre. Det blev det inte, utan jag fick stanna hemma från jobbet idag och har legat helt utslagen i sängen hela dagen. Jag vet inte vad det är, för jag har ingen feber och är inte förkyld utan jag är bara helt matt i kroppen, jag får hjärtklappning så fort jag ska göra något och det känns som att jag skulle kunna sova i en vecka minst. Lite läskigt måste jag säga, jag har aldrig känt av det här innan.

Men jag lämnar det tråkiga ämnet nu och blickar mot ett roligare sådant. Eller ja, det kan ju diskuteras visserligen. Det pågår flyttning i vår familj, det är min yngsta storasyster som nu ska lämna boet och flytta till staden. Känns lite sorgligt tycker jag, hon har ju alltid bott hemma hos mig liksom men jag får väl inse att även hon har blivit stor. (tantpoäng på den meningen?). Hursomhelst så har Elin med stor hjälp av mor, pojkvän och mormor hållit på och tapetserat och dylikt under några veckor nu. Igår blev det äntligen klart så nu är det bara att börja flytta. Det känns som sagt lite konsigt för mig, att båda min systrar snart kommer att vara borta och jag ensam får slåss med mor och far. Men det ska nog lösa sig. Nu har jag ju två ställen att sova på efter en sen kväll på krogen...

I alla fall ett tag för även min äldsta syster håller på att flytta. Hon ska dock flytta ifrån sin nuvarande lägenhet på Norrmalm. Mia och hennes sambo håller på med ett renoveringsprojekt av ett hus i Sandared dit de ska flytta inom de närmaste månaderna. Jag tror i alla fall att det är såhär läget ser ut. Jaha, vad ska jag hitta på undrar jag då? Jag får väl möblera om lite i mitt rum så att det blir någon flytt även för mig. Så det så.

Håll i hatten, fem fingrar på patten!

4,16.

Förvänta er inte något storslaget inlägg ikväll, jag är alldeles för trött för att orka få till något snyggt och fyndigt. Det var segt att ta sig upp ur sängen i morse men nu är jag inne på sista veckan så det är bara att kämpa. Det körde ihop sig direkt på jobbet då jag inte hade en aning om hur jag skulle göra och hon som jag ska göra jobbet åt är i USA så det är i princip omöjligt att få tag på henne. Allting resulterade i att jag gissade på hur jag ska göra så får vi se sen om det blev rätt. Men det är härlig stämning på jobbet nu när typ 80 % har gått på semester. Jag var lite duktig ikväll med och pallrade mig ut och sprang, det gick betydligt lättare än jag trott måste jag säga. Något positivt. Känner att det börjar bli hög tid att jobba lite på figuren till Rhodos. Det är ju liksom bara tre veckor kvar!

häpp häpp, blygdläpp
(nöjd nu Mia?)

Min syster deltog ju i helgens krogbesök. Det var tydligen såhär det var.

var är boxen, där är boxen

Jag har precis kommit hem efter en mycket mysig kvällspromenad med Jossan. Ja, det är nog det enda nyttiga jag har gjort idag. Jag var ute på krogen igår med Mia, det blev dock lite omplanerat då min syster och hennes sambo fick någon impuls och tyckte att vi skulle förfesta hemma hos dem. Så blev det, mycket trevligt om jag får säga det själv. Dessa båda sällskapade sedan oss ner till stan och ut på krogen. Mycket trevligt, tack för det Mia och Zoran. Kvällen avslutades på bryggan i Frufällan.

Morgonen idag var dock inte lika trevlig. Jag vaknade av att Mias pappa började spika utanför huset. Men vi somnade om efter att ha försökt hålla oss vakna en halvtimma och insett hur trötta vi var. Till slut gick vi i alla fall upp och gjorde väl inget speciellt resten av dagen. Men Mia är riktigt bra i alla fall.

(jag ber om ursäkt för tusende gången.)

vad skulle vi annars göra?

Den här dagen har hittills varit en såndär dag när man egentligen inte gör någonting men trivs så himla bra med det. Man sover lite, lyssnar på lite musik, tittar lite på tv och tittar då och då ut genom fönstret för att se hur det går med byggandet av våran altan. Jag väcktes klockan tio i morse av Lina som ringde och ropade 'upp och hoppa!' i telefonen. Hon satt på tåget från Göteborg och lät hur pigg som helst, underbara vänner man har. Jag har utvisat min framtid idag också, allt bara kom från ingenstans när jag satt och funderade. Efter studenten ska jag jobba ett år för att kunna resa lite. Sen ska jag flytta till London (helst med Lina men om hon inte följer med åker jag själv), och plugga där. Vad jag ska plugga till har jag inte bestämt än riktigt. I London ska jag träffa världens bästa människa som gör mig sådär äckligt lycklig och som jag vill dela hela mitt liv med sedan. Precis såhär kommer det bli. Det känns bra att veta hur livet kommer att se ut. Om jag sitter och tänker eller drömmer om något så intensivt så tror jag att det är på riktigt sen när jag väl vaknar upp till vardagen. Det är la härligt.

Jag upptäckte också en riktigt cool grej på min iPod idag med. Om man lyssnar på en låt och liksom klickar sig vidare på låten så kan man se texten på en del låtar. Det var cooolt.
Som ni ser har jag haft riktigt mycket för mig idag. Krogen med Mia ikväll, treeeevligt.

(du är min fusklapp på ett prov.)

atrix

Jag slutar om sex minuter och hinner ändå inte börja på nåt nytt så jag tänkte att ett blogginlägg fick bli tidsfördrivet. Frågan är vad man ska skriva. Planerna inför helgen är inte så storslagna, det enda inplanerade hittills är krogen med Mia imorgon. Annars får vi se. Mycket film och mycket sovande ligger högt upp på min lista. Det är lite läskigt att sitta här och skriva. Det känns som att någon ska komma på mig hela tiden, så man får vara lite uppmärksam. Visserligen har alla gått hem redan men ändå. Nu måste jag gå till bussen.

jo, jag lever. tror jag.

snett bakåt till höger

När man har avklarat en torsdag känns det alltid så fint för då är det bara en dag kvar. Fredagen sen brukar gå utan att man tänker på det bara för att man vet att det är helg. Det var helt okej trevligt på jobbet idag, var duktig och gick sedan till stan för att möta Jossan. Vi var på bio, Sex and the City. Den bör ses! Det var väldigt längesedan jag skrattade så mycket åt en film, helt underbar. Vi orkade dock inte springa till bussen efteråt så vi vandrade runt i stan och träffade på en del roligt folk. Ja, Borås är ju för fantastiskt.

jag saknar dig förresten.

i'm not what i used to be

Det är helt sjukt hur fort tiden går. För en vecka sen satt jag här och höll på att dö av längtan inför den kommande dagen. Och nu sitter jag här, allting är över och jag har inget direkt att se fram emot på ett bra tag. Det känns lite tråkigt tycker jag. Men, jag är inte typen som deppar ihop (i alla fall har jag intalat mig det) så jag ska se till att ha roligt ändå. Nu till exempel hade jag tänkt ge mig ut och springa. Jag menar, hur kul är inte det då? Typ jättekul, i alla fall om man precis har inhandlat ett par döfräna hörlurar till iPoden. Så nu sitter jag här och njuter av STG som förgyller min onsdagkväll med sina välkomponerade melodier och välskrivna texter. Jag är på jädrans bra humör, måtte det bero på vädret. Jag hade inte tackat nej till ett promenad-sällskap. Någon? Nej just det, jag skulle ju ut och springa. Så var det ja. Minnet är bra men kort. Det här blev ett exemplariskt inlägg när man bara skriver precis vad man tänker utan att fundera på om det blir snyggt eller inte. Impuls tror jag bestämt att det kallas.

(ps. jag har blivit kär.)

luft och inget mera

Jag känner mig otroligt rebellisk som sitter här på jobbet och bloggar. Jag har visserligen lunchrast nu så det borde väl vara okej. Jag har fått ett riktigt svårt jobb, jag känner mig så viktig som får göra det här. Det handlar om att översätta en engelsk rapport som handlar om hur man uppskattar miljömässiga aspekter. Den är inte att leka med. Annars är det ganska trevligt här på jobbet måste jag säga, lite mysig stämning sådär trots att regnet faller utanför fönstret. Ikväll hade jag tänkt att träna, det känns som ett måste nu då det var över en vecka sedan sist. Usch. Jag vill inte ens tänka på hur min andhämtning kommer att vara efter första backen.

but now i'm floating like a shipwreck

Ångest, besvikelse och saknad. Jag det är fan mycket skit och tankar som snurrar runt i kroppen nu. Men vad ska man göra åt det? Det finns ju liksom ingenting och det kanske är just det som är så irriterande. Det kanske är just det som gör mig så irriterad att jag skulle slå sönder något när som helst, hur som helst utan problem. Att spola tillbaka tiden vore kanske en lösning, men är det verkligen vad jag vill?

Jag hatar att inte ha kontroll över mig själv. Hjälp.

Arvika

Så, då var man hemma igen efter att ha spenderat tre dagar i ett tält i Arvika. Mina förväntningar inför festivalen var både stora och små. Jag hade inga större förväntningar på festivallivet eftersom jag aldrig tidigare varit på festival utan min enda förväntning var att det skulle bli grymt kul.

Det hela började mycket tidigt, vi åkte med buss från Borås klockan 05.30 så det var uppstigning klockan 04.00 som gällde. Men när vi väl kommit iväg gick det bra och vi anlände till Arvika station klockan 10.20 där Juan och Angren mötte oss. Efter att ha inhandlat diverse saker på stan så begav vi oss till campingen där vi efter många om och men äntligen fick komma in på campingen. Vi krånglade upp vårat tält och hann inte göra så mycket mer innan det var dags att bege sig till festivalområdet där Lasse Lindh skulle spela vilket han gjorde och han var söt. Han spelade Kom Kampsång, då blev jag inte lite lycklig. Efter Lasse var det dags att börja vänta på Håkan. Det gjorde vi genom att kika en kort stund på Familjen som faktiskt var helt okej. Vi hade grymma platser på Håkan, nästan längst fram men när Håkan väl började blev det helt kaotiskt där framme. Jag fick panik för jag kunde inte ta mig någonstans med tack vare att människor är hjälpsamma lyckades jag ta mig ut, helt skakig. Så jag stod helt ensam längst bak resten av konserten. Men vad gjorde det när Håkan var grym och jag grät. När Håkan sjungit sista tonerna på Det Är Så Jag Säger Det sprang vi till Apollo och tittade på Kate Nash. Hon var bara så söt och jag fick rysningar när hon spelade Foundations. Nästan alla bra banden spelade på torsdagen så vi hade inga direkta val efter Kate Nash än att springa tillbaka till Vintergatan och titta på The Kooks. De var verkligen så bra och vi dansade loss rätt rejält. Älska att de spelade mina favoritlåtar, She Moves In Her Own Way, Naive och Sofa Song. Då var jag glaaad. Allra sist gick vi och kikade på Robyn, hon var över förväntan och gjorde en av de bästa spelningarna. Väl tillbaka på campet var vi trötta, jag och Elin hade varit vakna i nästan ett dygn.

Fredagen hade egentligen bara ett band som jag verkligen ville se, Kent. Men jag följde med Elin och tittade på Adam Tensta och Lykke Li. De var helt okej faktiskt. Det var sedan en lång väntan på Kent som jag och Elin spenderade med att åka till stan och inhandla lite mat. Vi blev lyriska över att ha gått in genom dörrarna på Coop där vi såg att riktig mat faktiskt existerade. Det var någonstans här som min mobiltelefon blev utsatt för en apelsinjuice-attack och var efter det oanvändbar resten av helgen. Sedan var det dags för Kent, ojoj. Helt klart den bästa spelningen av alla. Jag stog och skrek under hela konserten och jag kan inte beskriva känslan när de började spela Utan Dina Andetag. Det har varit en dröm att få höra den live. De spelade även Stenbrott som öppningslåt och åh, ja. Helt fantastiskt och jag var matt i hela kroppen efteråt. Det blev inga mera konserter för min del den dagen. Elin, Juan och Angren kikade på Cut Copy men jag var inte så sugen på det så jag bekantade mig med andra trevliga människor på festivalen.

Lördagen var det dags för den stora spelningen, den som de flesta hade väntat på. Death Cab For Cutie. Elin och Juan var i extas hela dagen och räknade ner timmarna. Lördagen bjöd även på ett extremt regn-oväder som ikluderade åska och blixtar. Vårat tält uppskattade inte detta utan läckte in vatten så våra kläder blev i princip förstörda. Men vi fyra hade trevligt i tältet ändå. En trea för fyra säger jag bara. Men, klockan gick och det började närma sig Death Cab. Juan och Elin gick typ två timmar innan spelningen för att hamna långt fram (vilket de gjorde, längst fram för att vara exakt) men jag och Angren var inte så angelägna om detta utan stannade på campet och tog det lugnt någon timme till. Vi fick helt okej platser sen ändå, typ 15-20 meter från scenen. Jag måste medge att det var riktigt coolt att se Death Cab live, även om jag inte lyssnat så mycket på dem så började jag gråta när de spelade I Will Follow You Into The Dark och Soul Meets Body. Jag ångrar mig såhär i efterhand att jag inte lyssnade in mig lite mer. Efter Death Cab kikade vi en stund på Hot Chip men vi gav upp efter en stund och gick tillbaka till campingen.

Söndagen bestod av att packa och sedan åka buss hem. Hemresan kommer nog att bli den värsta i mitt liv, men jag är hemma nu i alla fall. Jag skulle ha jobbat idag men jag orkade inte så stannade hemma istället.

Tänker man tillbaka på Arvika såhär i efterhand så har vi haft grymt kul även om stämningen på campet inte alltid var på topp. Spelningarna var helt otroliga och jag har hört mer bra musik på tre dagar än vad jag gjort under min livstid. Juan och Angren har varit helt underbara att campa med och jag är verkligen glad att vi bodde brevid dem. Mitt humör var inte alltid på topp men jag var som sagt inte ensam. Så, jag vill egentligen bara säga tack till alla.

Arvikafestivalen!

Nu är det fan inte långt kvar!!!

i don't wanna do this anymore

Åh, nu är livet sådär äckligt bra så att man bara skrattar (läs: allting är skit och jag vill bara gråta). Alla ni som läst min blogg tidigare vet att det förekommer en hel del ironi. Idag var dagen då de stora Arvika-förberedelserna skulle äga rum. Efter jobbet skulle jag träffa Jossan och Mia, (och eventuellt godingarna i min klass), för att inhandla diverse saker till Arvika samt umgås och ta en fika. Allting var med andra ord mycket fint. Men, så händer det som jag blir så lycklig av. Min yrsel kom helt oväntat när jag satt på jobbet med en orderbekräftelse eller liknande. Jag började må illa som fan och yrseln blev värre och värre. Till slut gick det inte mer utan min syster Mia (som utan tvekan blir dagens hjälte), fick komma och hämta mig på jobbet och köra hem mig. Så, nu har jag sovit i typ två timmar och har precis gjort en mega-stor milkshake bestående av glass, frysta hallon, mjölk och naturligtvis, havre! Jag försöker få i mig denna råvara på så många olika sätt som möjligt med målet att få det och smaka så lite som möjligt. Denna varianten fungerade väldigt bra. Åh, känns fint att jag måste packa hela kvällen.