i'm a terrible person

Okej, dagen började så dåligt den kunde. Jag försov mig så jag missade morgonträningen, sedan försov jag mig en gång till så jag kom försent till min första lektion. Det är faktiskt en bedrift att lyckas med något sådant måste jag säga. Vi hade håltimme i två timmar eller nåt så jag, Hanna, Jenny & Lisa begav oss till Åhaga och kikade in på den pågående UF-mässan. Det var dock mindre intressant så vi åkte tillbaka till stan och tog en fika på Tant Grön. Träffade Elin & Jossan efter skolan i typ fyrtio minuter eller nåt. De ville prata om nåt, jag förstod inte riktigt vad.

Jag är helt såld, jag måste helt enkelt på Arvikafestivalen i sommar. Det finns inga andra alternativ, eller jo Hultsfred och Peace & Love men Arvika står högst på listan. Anledningen är att Kent kommer dit, Håkan kommer dit och Death Cab kommer dit. How cool isn't that? Men we'll see. Jag är iaf helt inne på att åka dit.

Dagen hade sina upp och nedgångar, den började ganska sämst men jobbade sig uppåt tack vare mina kära klasskamrater som förgyllde min dag. Nedgången kom efter skolan då allt bara blev sådär jobbigt igen, och det blev inte bättre av att min kära far höll på och var jobbig. Men dagen slutade på topp med att träningen var rolig och jag för en gångs skull var ganska nöjd efteråt. Så här sitter jag nu och mår allmänt bra.

it's all chemistry of a car crash

we're okey, it's nothing

Utmattad, trött och lycklig sitter jag här nu. För ca fem minuter sedan häftade jag ihop min historiauppsats. Jag har oavbrutet suttit framför datorn sedan klockan fem och enbart skrivit på denna uppsats. Den blev bara 3½ sida lång men det är ju kvalitet och inte kvantitet som räknas brukar man ju säga. Jag har kämpat fram vartenda ord måste jag säga.

Dagen i övrigt var inte helt tokig, jag började klockan åtta och hade betygssamtal i företagsekonomi. Detta samtal tog ca 3 minuter och 47 sekunder och jag gick halvnöjd därifrån. Jag hade inte förväntat mig ett annat betyg och med tanke på mina insatser så borde jag verkligen vara nöjd att jag ens fick det betyget jag fick. Men man kan ju alltid göra bättre ifrån sig. Jaja, jag hade håltimme i fyra timmar sen, jag var ambitiösast i stan och åkte och jobbade. Dagen avslutades med en mycket intressant svenskalektion.

Jag har idag också en dagens låt att dela med mig av
Chemistry Of A Car Crash - Shiny Toy Guns

Ni BÖR lyssna på den kära läsare. Den lär, precis som för mig, förgylla er kväll.

it's a hard life to live

Trött och glad är vad jag är. Veckans absolut värsta dag är över. Det blev träning, skola och häng med elin så den var inte helt värdelös ändå. Imorgon har jag typ en lektion, men har betygssamtal i företagsekonomin så måste ändå ta mig till skolan klockan åtta. Hade tänkt åka upp till mamma och jobba lite under min fyra timmar långa håltimme.

Jag har så grymt dålig självdisciplin. Jag har typ världens största inlämning i historia om förintelsen, den ska vara inne på torsdag och jag har skrivit en sida ungefär. Och trots min tidsbrist så bara sitter jag här och överväger om jag ska gå och lägga mig. Det är fan illa. Men jag orkar faktiskt inte bry mig, jag menar jag hade inte direkt planerat att bli historiker senare i mitt liv ändå. Fast uppsatsen ska ändå skrivas. Och så har ännu ett inlägg slutat med att jag sitter och diskuterar med mig själv utan att egentligen komma fram till något.

match.

Nu har det blivit sådär igen att jag känner att jag måste skriva något men att jag verkligen inte vet vad. Att beskriva vad som händer i mitt liv just nu skulle inte heller vara någon speciellt intressant läsning eftersom det inte skulle vara någon större variation mot tidigare. Det skulle med andra ord innehålla fotboll, kompisar och mitt gnäll över skolan.

Men eftersom jag inte kommer på något annat så får det bli om fotboll den här gången då. Vi spelade match igår, den första för i år. Jag var helt inställd på att jag skulle börja på bänken så när vår tränare drog startelvan och jag hörde mitt namn uttalas var jag minst sagt förvånad. Att han dessutom tänkt att jag skulle spela vänster yttermitt gjorde mig inte mindre överraskad. Men istället för att bli skitnervös och tänka negativa tankar tyckte jag faktiskt att det skulle bli ganska intressant att spela på en ny position. Det började mindre bra med att jag stukade till foten på uppvärmingen men det var inte värre än att jag kunde spela. Vi vann i alla fall matchen med 4-1, jag fick göra mål också, det var kul. Jag var faktiskt ganska nöjd med min insats efter matchen. Efter matchen hängde jag med Elin, vi åt pizza och kollade på OC.

jag flyr genom en nedsläckt korridor.

you're a heavenly junkie

Återigen söndag, det är helt sjukt hur fort helgerna går. Igår skulle det bli massa plugg hade jag bestämt, det blev inget plugg. På kvällen hade jag bestämt att jag skulle vara hemma hela kvällen, jag var inte hemma på kvällen. Jag var hos Elin däremot och vi tittade på melodifestivalen. Mitt hopp om det svenska befolkningens musiksmak sjunker mer och mer och jag måste säga att jag skäms lite över att vara svensk när jag ser bidragen.

Jag måste bara tillägna några rader till min kära vän Elin som igår vann DM i dubbelbugg, hon är bäst. Hennes syster Annie kom fyra i bugg och det är också något att skryta om. Jag är i alla fall stolt över att ha dessa två i min vänskapskrets.

Idag ska jag spela match, den första för året så det känns lite nervöst. Jag inleder förmodligen matchen på bänken men får väl kanske hoppa in senare.

du är det roliga i hasch

jag skjuter allting framför mig

Igår kväll var en sån där kväll när ingenting går som man hade tänkt sig. Vi skulle titta på Linas spelning på Bäckäng, något som jag hade sett fram emot hela veckan. Vad vi inte hade räknat med är att det helt plötsligt skulle bli storm vilket gjorde att hela min familj avrådde oss från att åka in till stan. Dum som jag är lyssnar jag på vad min överbeskyddande familj säger och vi stannar hemma i Dalsjöfors. Detta blev inte våra kära vänner som vi skulle gå på spelningen så speciellt glada över. Det visade sig sedan att det inte blåste alls lika mycket inne stan som det gjorde ute på landet där jag bor.

Idag är en såndär riktig tråk-dag. Det kommer tillbringas framför datorn då jag måste skriva en uppsats om förintelsen. Eftersom jag var sjuk hela den veckan vi gick igenom förintelsen är jag sådär påläst på just detta ämnet. Förintelsen få se nu, hmm det var en massa judar som dog. Det är ungefär så bred min kunskap är. Det är väldigt synd att jag kan så lite, för jag tror att det hade varit väldigt intressant om man hade kunnat lite mer. Well, let's get started.

Peppe på pannkakor

Så var då den fruktade veckan avklarad. Jag hade tänkt att jag skulle vara lite ambitiös efter skolan och träna med Jossan. Så blev inte fallet eftersom jag i alla min hast i morse glömde min skor. Så istället för att träna åkte jag och Elin hem till mig och åt pannkakor och hängde. Det var mycket trevligt. Jag älskar Bäckäng så mycket att jag till och med kommer spendera min fredagkväl där, min kära vän Lina ska ha spelning och jag kommer självklart parkera mig på främsta raden och njuta av denna underbara musik. Det kommer bli bäääst :)

Says who?
Says you?
Says I

och det känns som att jag har gett allt jag kan

Ja, hemma igen då efter en helt onödig tripp till skolan. Jag kommer till skolan, går på min historialektion där våran lärare berättar att vi har eget arbete på valfri plats. I en elevs öron betyder det ungefär, ni får åka hem nu. Eftersom jag precis missade tjugo i tre bussen hem umgicks jag med min vän Lisa Andersson i en datasal. Efter att ha spenderat ungefär 45 min i datasalen begav jag mig ner till mitt skåp för att senare förflytta mig till busstorget där en blå buss med nummer 159 skulle stå och vänta. När jag står vid skåpet känner jag en vibration i min vänstra ficka, det är samma Lisa Andersson som ringer. Jag frågar vad hon vill och hon berättar i nån slags blandning av skratt och panik att hon lyckats komma in på en hemsida som började spela musik väldigt högt, fruktansvärt pinsamt tyckte hon men vad som var värst var att hon inte lyckades få av musiken. Jag skrattar men säger att jag, som den goda vän jag är, snart kommer dit och hjälper henne. När jag väl anländer till datasal 214 har hon lyckats få av musiken men jag skrattar ändå högt när jag går därifrån. Jag säger bara Lisa Andersson, hur tråkig vore inte en dag utan henne.

Nu är jag alltså hemma igen och har bestämt mig för att min uppsats får vara klar nu. Den blev tre sidor lång så jag vet inte om jag skulle kalla det uppsats. Men nu är den klar iaf, den blev allt annat än bra men det räcker för att bli godkänd. Usch, vart tog min inställning till skolan vägen egentligen?

Jag hugger i sten

Usch Karin. Nu är det fan illa, här hemma sitter jag, klockan är 12.17. Jag har redan skolkat en lektion för att plugga men vad gör jag? Inte pluggar jag iaf. Eller jo, jag har pluggat. Men om jag pluggade nu så skulle jag liksom vara färdig med min jävla uppsats nu. Men jag har ingen energi, nej jag sparar det sista till ikväll. Och det här är nog lika intressant att läsa om som pingvinerna på Antarktis. Bläääääääääääää!

jag fattar ingenting.

visst är livet underbart

Så vad den länge fruktade skoldagen över, jag överlevde trots allt. Med ett hyfsat resultat. Jag sitter just nu och laddar upp och samlar energi till att ta tag i min kära samhällsuppsats som ska vara inlämnad i övermorgon. Hm.

Om man pratar med en person som tagit studenten för flera år sedan säger 9 av 10 att man verkligen ska njuta av gymnasietiden, det är den bästa i livet. När jag hör dem säga så blir jag deprimerad, skulle det här vara njutining? Att sitta hemma varje kväll med panik och ångest över allt som ska hinna göras. Folk menar alltså att allting blir värre efter studenten och man får börja jobba. Om så är fallet så har jag inte ljusa förhoppningar på livet. Jag tror att min gnälliga sida har vaknat till liv igen.

hej väggen

Jag är en sån rebell. Jag har valt att totalt skita i att plugga till mitt prov i företagsekonomi imorgon klockan 8.00. Jag kan i princip ingenting och kommer säkerligen få typ G- men jag bryr mig faktiskt inte, företagsekonomi var aldrig min grej ändå. Så istället för att plugga prioriterar jag att sova.

Tisdagar hör inte till mina favoritdagar men just den här dagen har haft både positiva och negativa händelser att bjuda på. Den första inträffade ca klockan 10.00 när jag och Johanna klickade på skriv ut och ut från skrivaren kom våran 13 sidor långa rapport, klar. Jag har haft ångest för detta projekt i princip ändå sedan vi började med det för typ två månader sen, och nu är skiten klar.

Den andra positiva saken är jag träffade Jossan för första gången på evigheter, vi tog en fika och hade en mycket trevlig pratstund. Men det negativa inträffade dock under samma fika med samma person då Jossan berättade att vi inte alls skulle träna fotboll på kvällens träningen utan ha löpning på Ryavallen. Mycket riktigt, det blev ca 18 varv på löparbanan, ca 8 km. Men fy fan vad skönt det kändes efteråt. Nu ska jag sova och jag hoppas att alla som läser det här önskar mig lycka till inför morgondagens. Två inlämningar, ett prov och en redovisning kommer den bjuda på. Mindre positiv dag alltså.

hon är bättre

Så var man åter på banan, helt hänsynslöst kastades man in i vardagen. Lektionerna dagen efter lovet inleds alltid med att läraren ler och säger att det känns bra att vara tillbaka och att han eller hon verkligen har samlat energi under den gångna veckan. Jag som elev däremot känner mig mer trött efter lovet än vad jag var innan. Så om någon kan tala om för mig vart man ska hitta den där energin under lovet som alla lärare pratar om, så vore jag evigt tacksam för jag har inte hittills under mina snart elva år i skolan hittat det där knepet. Som vanligt var de första fem minuterna på lektionen intressanta, men jag tröttnade ganska fort och la istället energin på vad som händer utanför fönstret i hopp om att något ovanligt ska hända. Det mest händelsefulla på Bäckängs skolgård idag var några gubbar utanför stadsteatern som slängde brädor i en stor container.

Jag fasade lite för dagen eftersom jag misstänkte att vi skulle få tillbaka våra nationella matteprov. Det var med ganska motvilliga steg som jag tog mig upp till tredje våningen. Men jag fick mitt prov, vände på pappret och mitt öga kunde skåda ett stort G på framsidan. Det var lycka, nu behöver jag fan inte läsa mer matte i hela mitt liv!

VM-guld i dumhet?

Jaha, då sitter man här som så många gånger förr. Söndag kväll och det där lovet som man längtade efter så länge tog slut så obegripligt fort och man funderar över vad man egentligen gjorde med den där veckan. Vanligtvis hade jag haft ångest över allt jag inte gjort. Men faktum är att den här gången har jag faktiskt gjort något vettigt med mitt lov. Jag har jobbat, varit på konsert, träffat vänner och hunnit med att plugga en hel del. Dock inte så mycket som hade behövts och det finns ändå en svag känsla av oro över den kommande veckan i magen. Eller nu ljög jag, det finns världens jävla känsla i magen och jag har panik över den kommande veckan.

Men idag har jag i alla fall varit duktig och jag är imponerad av mig själv. Klockan 10.45 träffades jag och Johanna på stadsbiblioteket för att jobba med vårt svenskaprojekt som vi ska lämna in på onsdag. Vi är så äckligt sent ute, men vi jobbade ändå på riktigt bra idag. Jag satt i fyra timmar och skrev resultatdelen på våran rapport och när jag äntligen är klar händer det som inte får hända. Jag vet inte riktigt, men jag borde tilldelas något slags pris för det jag lyckas åstadkomma. Jag ska i alla fall sätta ihop alla delar till ett dokument och när jag ska spara det på min minnepinne så råkar jag ersätta fel dokument och hela våran diskussion försvinner. Johanna blev måttligt glad.

I alla fall så är jag nöjd med mitt lov och höjdpunkten blir naturligtvis Kent.

Jag vill ha dig, du är min du är bara min

Det har minst sagt hänt mycket trevligheter sedan senaste inlägget. Jag börjar med torsdagen då det alltså äntligen var dags, all min väntan var över och jag Elin satte oss klockan 12.03 på tåget till Trollhättan. Vi anlände på önskad ort ca halv tre och vi spenderade tiden till klockan fem, då min mosters sambo skulle hämta oss, med att gå runt i nåt köpcenter. Det blev inte mycket inhandlat förutom en tandborste för 23 kronor eftersom jag glömt min hemma. Klockan fem begav vi oss alltså till min moster där vi hade sista uppladdningen genom att lyssna på Vapen & Ammunition och Du & Jag Döden.

Men vid halv sju var det dags. Äntligen och det var med lätta steg vi tog oss ut i bilen på väg mot Älvshögsborg. Först ut på scenen var förbandet, Familjen hette de, och jag har inte riktigt bestämt mig ännu för om jag vill kalla oljudet de förde för musik. Det var antagligen det sämsta jag har hört. Desto ljuvare musik blev det när Kent steg upp på scenen och ljublet steg. Jag totalt dog och det var så mäktigt. Vi hade inte de bästa platserna dock. Men det var helt bäst och jag och Elin var mer än lyckliga efter konserten.

Måste man klaga på något så var jag mäkta besviken över att de inte spelade fler låtar från Hagnesta Hill, eftersom det är våran favoritplatta. Jag hade väntat mig Kevlarsjäl eftersom de hade spelat den i Linköping veckan innan, men icke. Här är i alla fall spelningslistan.

1. Vy från ett luftslott
2. Max 500
3. Socker
4. Revolt III
5. Palace & Main
6. En timme, en minut
7. Columbus
8. Romeo återvänder ensam
9. LSD, någon?
10. Generation Ex
11. Den döda vinkeln
12. Music non stop
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Om du var här
16. Dom andra
-------------------------------
17. Berlin
18. Vinter02
19. 747
--------------------------
20. Mannen i den vita hatten (16 år senare)


På fredagen begav vi oss mot Borås och det första vi gjorde var att äta thai med Annie och Elins mamma som var helt bäst och bjöd oss. Dagen spenderades i hemmet och Elin kom och hängde med mig på kvällen sen. En väldigt bra dag det med.

Jobb och Kent-peppe

Jag fick verkligen bita ihop för att orka ta mig upp ur sängen i morse. Det kändes fruktansvärt tugnt, men jag visste att det var sista dagen på jobbet och det var förmodligen det som till sist fick mig att slänga av täcket och motvilligt öppna ögonen. Jag skulle iväg till Floda idag och tanka loggrar med någon på jobbet. Det låter otroligt proffsigt måste jag medge, men tro mig det handlade inte om något annat än att klumpigt dra runt på en kundvagn med två bärbara datorer och göra lite mätningar här och var. Ca fem timmar tog det och jag var tröött när vi återvände till SP.

Kvällen blev ju bara så bra. Jag och Elin hade Kent-peppe inför imorgon vilket innebar att vi lyssnade igenom alla deras album. Vad som fattades var en stor kebabpizza men eftersom jag åt pizza på jobbet idag och varken min eller Elins ekonomi var speciellt stabil så fick vi nöja oss med pannkakor. Det är verkligen imorgon, eller nej. Idag! Klockan är efter tolv. Nu måste jag sova så att det blir morgon fortare.

J'ai perdu mes repères
Je nage en eau trouble
Emmène-moi aussi loin que possible

Måndag

Måndag igen. Skönt tycker säkert det flesta ungdomar eftersom de har lov. Min dag började dock mindre komfortabelt med att klockan ringde klockan kvart i sex. Tjugo över sju började min körlektion och direkt efter den skulle jag jobba till klockan fyra. Fast jag ska inte klaga, jag vet att det finns många som skulle gjort mycket för att ha mitt jobb.

Jag hade tänkt att plugga hela kvällen och kunna känna mig sådär duktig när jag äntligen lagt mig i sängen för att sova. Men istället för att febrilt lära mig nya termer i företagsekonomi fastnade jag här hela kvällen och jag känner mig allt annat än duktig och min ångest över skolan växer mer och mer. Visst är livet underbart. Men för en gångs skull ska jag inte klaga, det är min egen dåliga självdiciplin som orsakat det hela.

Jag ska åka med nån kille på jobbet imorgon och göra nån provning i Floda (vart fan ligger det?). Nåja, det kan bli intressant. Man ska inte klaga om man tjänar pengar på att sitta i en bil halva dagen och inte göra något.

Jag har det jävligt bra ändå. Jag funderade över det när jag satt på bussen till stan i morse och ju mer jag funderade desto mer insåg jag hur grymt bra jag har det. Det är fan oförskämt att gnälla så mycket som jag gör. Så från och med nu ska jag sluta med det. Eller i alla fall försöka. Jag menar, vem orkar lyssna på det och jag blir inte direkt peppe av det.

Kent

Som säkert ingen i min vänskapskrets har missat så ska jag och Elin på Kent på torsdag. Jag har tjatat om detta i princip sedan vi bokade biljetterna så jag tror att alla tycker det ska bli skönt att konserten snart äntligen är över så det slipper höra på mig. Men i alla fall så har man alltid förväntningar på sådana här tillställningar, så även jag. Därför har jag valt ut tio låtar som de skulle spela om jag fick välja. Jag vill poängtera att jag inte blir besviken om inte just dessa låtar spelas eftersom det inte finns några dåliga låtar med Kent.

1. Ansgar & Evelyne
2. The King Is Dead
3. Kevlarsjäl
4. Palace & Main
5. Heavenly Junkies
6. Utan Dina Andetag (det hade bara varit för bra)
7. Generation X
8. Max 500
9. Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare)
10. Revolt III

4 dagar kvar! :D

Söööndag

Vanligtvis brukar man vara rätt nere på söndagar eftersom det innebär att man dagen efter måste uthärda fem dagar i skolan innan man blir ledig igen. Men de allra flesta ungdomar känner nog inte så idag eftersom vi har lov nästa vecka. Jag tillhör dock inte den lyckliga skaran för att jag ska jobba nästa vecka.

Igår kväll var jag på Parkaden med Elin och tittade när Lina hade spelning med sitt band. Hon tillägnade en låt till mig och jag blev tårögd för att det var så fint, jag klarar inte sånna sentimental moments. Men tack Lina. Hursomhelst var de grymt bra :) Efteråt gick vi hem till Elin och hängde.

Idag ska jag pluuugga. Tänkte skriva klar min samhällsuppsats idag så slipper jag stressa med den nästa vecka. Jag måste göra klart våra intervjuer idag med, de skulle vara klara för typ två veckor sen så ja, vi ligger efter en hel del. Jag kanske ska gå ut och springa sen också med tanke på att jag var så lat och hoppade träningen i fredags. Har lite dåligt samvete över detta.

Lördag 9/2 -08

Jaha, då sitter man här hemma helt ensam medan resten av världen sitter i olika färdmedel på väg mot kallare klimat. Eller okej, nästan alla. Mia och Jossan är på väg till Åre och Hanna och Lisa är på väg till Österrike. Hoppas att de får det bra där.

Min sysselsättning idag blir att plugga. Jag började med våran hemtenta i samhällen innan, skrev typ en sida sen körde jag fast totalt. Så nu sitter jag här och hoppas på att massa kunskap och idéer på nåt mirakulöst sätt ska dyka upp i mitt huvud, något som inte lär hända.

Jag har dessutom blivit kär i en låt. Kevlarsjäl med Kent. Har du inte lyssnat på den så gör det, den lär förgylla din dag precis som den har gjort med min. Nu är det bara sådär typ 5 dagar kvar till Kent, iiih jag längtar. Det kommer bli hur bra som helst.

Looov

Äntligen! Så efterlängtat. Det är fan lycka att sitta på franskan och titta på klockan och se att det är fem minuter kvar. Det här lovet kommer visserligen inte bli så slappt som man kanske kunde önskat. Eftersom vår kära skola inte riktigt har insett vad lov innebär så har vi typ tretusen saker som ska vara klart veckan efter lovet och som vi då får spendera vår "lediga" vecka till att göra klart. Vart tog egentligen begreppet ledig vägen?

Mitt lov kommer se ut ungefär såhär. Jag ska jobba må-ons, mindre kul. Torsdagen kommer bli typ bäst eftersom jag och elin ska på kent då :) Jag har sett fram emot den här dagen sen november typ. Helgen lär jag få plugga på. Vi har träningsuppehåll nästa vecka så det blir ledigt ifrån fotbollen iaf. Något positivt.

Nationella provet i matte

Tänk vad länge man har gått och mått dåligt över det jävla provet, och nu är det över. 2 timmar och 8 minuter tog det för mig att ta mig igenom det 17 uppgifter långa provet. Jag förstår inte varför man är så nervös över just det provet egentligen, det är ju bara ett prov som tar lite längre tid än andra. Fast jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös innan. Men jag tror att det gick ganska bra iaf. Det var typ tre uppgifter på del 1 som jag inte klarade haha, jag hade inte en aning. Men nu sitter jag här i alla fall och mår så jävla bra. Tack till Tina som offrade sin onsdagkväll åt den omöjliga uppgiften att lära mig hur man löser en olikhet och ett ekvationssystem.

Imorgon är det fredag och loooov :)

Ångest och 18

Fy fan vad allt känns jobbigt nog. Jag är en jävligt gnällig person i vanliga fall men nu har jag anledning till att vara det. Jag har ingen aning om hur jag ska lyckas hinna med allt. Jag har typ tretusen saker att göra i skolan och vi kommer aldrig bli klara med vårat jävla svenskaprojekt. Typ alla redovisade sina arbeten idag och vi har inte ens gjort klart våran undersökning än. Vi har tre intervjuer kvar att göra. Jag ringde två av personerna idag med de är ju fan aldrig hemma så vad ska jag göra. Det kommer bli skit tillslut. Tur att jag alltid är så positiv med.

Vi har nationella matte b imorgon. Jag har pluggat typ hela kvällen men jag börjar sakta ge upp hoppet om godkänt. Fast jag har klarat G på både proven så jag borde klara mig imorgon. Men ändå, det är så jävla mycket och jag blandar ihop alla förbannade tecken hela tiden. Så underbart dessutom att de har lagt provtiden på eftermiddagen, från 13-17. Glöm att jag kommer sitta i fyra timmar, då dör jag. Jag har ingen direkt lust att få IG för då måste man göra ett till prov sen, nej tack.

Igår fyllde jag arton. Jag trodde det skulle vara speciellt och hade sett fram emot dagen jättelänge men när dagen väl kom kändes den inte så speciell. Jag har mer ångest inför hur mycket jag måste ta ansvar för nu, jag vill inte bli vuxen än på ett tag. Jag har ju liksom varit barn hela mitt liv så varför inte fortsätta ett tag till? Hursomhelst, dagen började som vanligt med att mor och far kom in på morgonen och väckte mig med sina ljuva stämmor. Jag saknade elin, det känns helt tomt utan henne. :( De sa grattis i typ fem minuter innan de var tvugna att åka till jobbet. Jag höll på att missa bussen och lyckades i farten riva ner spegeln i hallen på vägen ut. Hade typ inga lektioner för det var nån yrkesinformation i skolan. Fikade med Mia, Jossan & Elin efter skolan. De är ju alldeles för bra. Åkte och tränade sedan, vi hade löpning, sprang 7,5 km och jag var tröööött efteråt. Åkte sedan hem och ja, sen hände det väl inte så speciellt mycket. Pratade med elin en stund på kvällen. Men ja, nu är jag arton iaf.