onsdag 6 februari 2008

Ångest och 18

Fy fan vad allt känns jobbigt nog. Jag är en jävligt gnällig person i vanliga fall men nu har jag anledning till att vara det. Jag har ingen aning om hur jag ska lyckas hinna med allt. Jag har typ tretusen saker att göra i skolan och vi kommer aldrig bli klara med vårat jävla svenskaprojekt. Typ alla redovisade sina arbeten idag och vi har inte ens gjort klart våran undersökning än. Vi har tre intervjuer kvar att göra. Jag ringde två av personerna idag med de är ju fan aldrig hemma så vad ska jag göra. Det kommer bli skit tillslut. Tur att jag alltid är så positiv med.

Vi har nationella matte b imorgon. Jag har pluggat typ hela kvällen men jag börjar sakta ge upp hoppet om godkänt. Fast jag har klarat G på både proven så jag borde klara mig imorgon. Men ändå, det är så jävla mycket och jag blandar ihop alla förbannade tecken hela tiden. Så underbart dessutom att de har lagt provtiden på eftermiddagen, från 13-17. Glöm att jag kommer sitta i fyra timmar, då dör jag. Jag har ingen direkt lust att få IG för då måste man göra ett till prov sen, nej tack.

Igår fyllde jag arton. Jag trodde det skulle vara speciellt och hade sett fram emot dagen jättelänge men när dagen väl kom kändes den inte så speciell. Jag har mer ångest inför hur mycket jag måste ta ansvar för nu, jag vill inte bli vuxen än på ett tag. Jag har ju liksom varit barn hela mitt liv så varför inte fortsätta ett tag till? Hursomhelst, dagen började som vanligt med att mor och far kom in på morgonen och väckte mig med sina ljuva stämmor. Jag saknade elin, det känns helt tomt utan henne. :( De sa grattis i typ fem minuter innan de var tvugna att åka till jobbet. Jag höll på att missa bussen och lyckades i farten riva ner spegeln i hallen på vägen ut. Hade typ inga lektioner för det var nån yrkesinformation i skolan. Fikade med Mia, Jossan & Elin efter skolan. De är ju alldeles för bra. Åkte och tränade sedan, vi hade löpning, sprang 7,5 km och jag var tröööött efteråt. Åkte sedan hem och ja, sen hände det väl inte så speciellt mycket. Pratade med elin en stund på kvällen. Men ja, nu är jag arton iaf.

1 kommentar:

Anonym sa...

Lillasyster! Man behöver inte bli vuxen innan man själv vill :) Jag har vägrat fram tills nu typ :P