VM-guld i dumhet?

Jaha, då sitter man här som så många gånger förr. Söndag kväll och det där lovet som man längtade efter så länge tog slut så obegripligt fort och man funderar över vad man egentligen gjorde med den där veckan. Vanligtvis hade jag haft ångest över allt jag inte gjort. Men faktum är att den här gången har jag faktiskt gjort något vettigt med mitt lov. Jag har jobbat, varit på konsert, träffat vänner och hunnit med att plugga en hel del. Dock inte så mycket som hade behövts och det finns ändå en svag känsla av oro över den kommande veckan i magen. Eller nu ljög jag, det finns världens jävla känsla i magen och jag har panik över den kommande veckan.

Men idag har jag i alla fall varit duktig och jag är imponerad av mig själv. Klockan 10.45 träffades jag och Johanna på stadsbiblioteket för att jobba med vårt svenskaprojekt som vi ska lämna in på onsdag. Vi är så äckligt sent ute, men vi jobbade ändå på riktigt bra idag. Jag satt i fyra timmar och skrev resultatdelen på våran rapport och när jag äntligen är klar händer det som inte får hända. Jag vet inte riktigt, men jag borde tilldelas något slags pris för det jag lyckas åstadkomma. Jag ska i alla fall sätta ihop alla delar till ett dokument och när jag ska spara det på min minnepinne så råkar jag ersätta fel dokument och hela våran diskussion försvinner. Johanna blev måttligt glad.

I alla fall så är jag nöjd med mitt lov och höjdpunkten blir naturligtvis Kent.