hon är bättre

Så var man åter på banan, helt hänsynslöst kastades man in i vardagen. Lektionerna dagen efter lovet inleds alltid med att läraren ler och säger att det känns bra att vara tillbaka och att han eller hon verkligen har samlat energi under den gångna veckan. Jag som elev däremot känner mig mer trött efter lovet än vad jag var innan. Så om någon kan tala om för mig vart man ska hitta den där energin under lovet som alla lärare pratar om, så vore jag evigt tacksam för jag har inte hittills under mina snart elva år i skolan hittat det där knepet. Som vanligt var de första fem minuterna på lektionen intressanta, men jag tröttnade ganska fort och la istället energin på vad som händer utanför fönstret i hopp om att något ovanligt ska hända. Det mest händelsefulla på Bäckängs skolgård idag var några gubbar utanför stadsteatern som slängde brädor i en stor container.

Jag fasade lite för dagen eftersom jag misstänkte att vi skulle få tillbaka våra nationella matteprov. Det var med ganska motvilliga steg som jag tog mig upp till tredje våningen. Men jag fick mitt prov, vände på pappret och mitt öga kunde skåda ett stort G på framsidan. Det var lycka, nu behöver jag fan inte läsa mer matte i hela mitt liv!