det gör inte ont

Tillbaka efter lovet och skolan drog igång värre än någonsin. Vi startade upp ett stort jävla arbete om makt i samhällen och historian. Men det kan nog bli ganska intressant tror jag. Jag hade två körlektioner idag, körde motorväg och nu är jag klar med det. Så nu är det bara repetition och halkan kvar! Och typ all teorin då. Hade tänkt ta tag i det nu men min älskade skola såg till att det lär dröja ett tag till. Läste äntligen ut boken 1984 idag iaf, den var ju helt störd verkligen.

Annars hade det inte hänt mycket spännande idag som är värt att nämna. Eller jo, vi fick tillbaka våra rättskunskapsprov idag, det gick bra faktiskt :) Vi tog kort idag också till BT, typ alla vi som är födda på 90-talet eller nåt. Det blir otroligt spännande att se resultatet av denna plåtning då fotografen lyckades ta kort i de mest osmidiga vinklar man möjligtvis kunde. Usch nej, mina inlägg blir bara tråkigare och tråkigare. Jag kanske ska lägga ner det här?

why can't i be you

Det är redan kväll och jag sitter och funderar på vart dagen tog vägen. Den enda anledningen jag kan komma på till att tiden gick så fort är den tidsomställning som faktiskt ägde rum i natt. Jag skulle ha spelat match idag men eftersom jag hade feber igår kväll kände jag mig inte helt hundra på uppvärmningen vilket ledde till att jag fick sitta på bänken hela matchen. Men det var nog bäst så, jag hade verkligen inte orkat spela. Så nu sitter jag här hemma med skav i halsen och en mycket ovälkommen förkylning på väg. Återigen, det är så synd om mig.

Vi ska ha en historiainlämning på tordag om en bok, 1984. Det är mycket speciell bok och jag förstår faktiskt inte mycket om jag ska vara ärlig. Det blir spännande att typ analysera citat ut den boken sen för jag kommer knappt ihåg vad jag läst. Det är en framtidsroman som är skriven på 40-talet om just året 1984. Och trots att den är helt jättekonstig så är det någonting som jag gillar med den, jag vet inte riktigt vad det är. Ja, det blir spännande att läsa slutet iaf. Hur som helst borde jag läsa boken istället för att sitta här.

En sammanfattning av lovet blir ganska lätt att göra. I måndags träffade jag Hanna, Lisa och Linn och resterande dagar jobbade jag. Det kanske känns ganska tråkigt nu men jag tror att jag kommer ändra uppfattning när lönen kommer.

Jag vill ha sommar för då kan man släppa alla krav och all ångest inför skolan, all press på att ta körkort (jag kommer förhoppningsvis ha tagit mitt körkort innan dess), alla jävla måsten. Jag tror att det är på sommaren som man verkligen lever. 10 av 52 veckor på ett år lever man. Alla andra veckor är en ren rutin och sker med automatik. Vilken positiv syn jag har på livet.

Ja, det mest händelserika idag är väl att jag bytte teckensnitt på min blogg.
Fast jag vet inte riktigt än, den känns inte riktigt jag.

there's a lot of things to do before you die

Söndag och sista dagen på lovet, ett lov som inte varit speciellt vilosamt för min del med som ändå har innehållit sina roliga saker. Idag ska jag spela match på arenan mot Holmalund, det blir spännande att se hur det går. Jag är väl mindre laddad måste jag säga. Men det kommer nog så småningom.

Tänk om man kunde spola tillbaka tiden, då skulle jag fan ha gjort det isåfall. Många skulle nog hellre spola fram tiden, men nej inte jag. Jag skulle hellre spola tillbaka tiden, allting vad så jävla mycket lättare förr. Jag menar, man gick till skolan, man åkte och tränade på kvällen och man träffade sina kompisar på helgerna. Mitt liv ser ungefär likadant ut nu men ändå känns det ändå som att allting går emot mig. Ja, det är så synd om mig.

fuck you

hur bra som helst

På lördagar brukar man vara ledig, dock inte jag. Jag jobbade hela dagen, men jag ska inte klaga. Det var ganska kul faktiskt. När jag väl kom hem från jobbet sov jag, det var mycket skönt. Kvällen spenderades i hemmet framför tv:n.

Dagens hjältar blir världens typ bästa människor Lisa och Kasper som runt niotiden ikväll ringde på dörren hos mig och lämnade en påse med nybakade bullar. Jag menar, efter en sån grej förtjänar man att bli dagens hjälte i minst en vecka. Så sött verkligen. De är braaaa!

Tur att detta inträffade annars hade min lördag varit väldigt innehållsfattig.
Imorgon blir det plugga och match.

and don't be a star, it's such a drag

Finally Friday, känns fantastiskt måste jag säga även om jag ska jobba imorgon också dock. Dagen var mycket intressant och jag har hunnit med en hel del. Bland annat en tur till Sandared där vi kollade energiförbrukningen på en mataffär, en tur till Dalsjöfors och ortens Ica-butik, en kebabtallrik, ett träningspass samt årets vurpa. Så nu sitter jag här hemma och sammanfattar dagen på lämpligt ställe, nämligen den blogg du just nu läser.

Jag har kommit på att min blogg antagligen är ganska tråkig för er läsare, jag menar den handlar om mitt liv och typ alla dagar ser likadana ut. Jag skriver om dagen, gnäller lite och till slut kanske jag skriver om något som ovanligt som inträffat som jag anser vara tillräckligt viktigt för att få vara med här.

Så är det idag också. Igår kväll, ca runt klockan 22.54 såg jag något fantastiskt. Min puls gick upp något oerhört och jag fick verkligen kämpa för att inte skrika högt av glädje. Jag tänkte att jag skulle kika in på Arvikafestivalens hemsida för att kika om det kommit in några nya band. Och om det har det gjort! Typ världens skönaste band, The Kooks! Deras album Inside In Inside Out har gått på repeat i mitt iTunes ganska ofta det senaste. Och nu ska jag alltså få avnjuta deras fantastiska musik live, det är lycka mina vänner!

and i will shine on

Lovet verkar kanske ändå inte bli lika dåligt som jag hade väntat mig. Träffade Hanna, Lisa och Linn i måndags. Vi åkte pulka, åt våfflor, tittade på film och hade allmänt kul. Dessa människor är hur bra som helst och jag förstår inte hur jag skulle orka nåt utan dessa tre. Men jag måste erkänna, det kändes aningen tungt att gå upp halv sju på tisdag morgon. Men det gick.

Idag har jag också jobbat, hade körlektion i morse. Började köra motorväg, nu är det fan inte långt kvar. Det påpekade även min körlärare idag. Det ska bli så jävla skönt. Åkte sedan till jobbet, var ganska kul idag. Jag fick göra orderbekräftelser för första gången. På eftermiddagen åkte jag med en tjej på jobbet ut till Dalsjöfors faktiskt. Vi skulle göra mätningar i en butik.

Håkan Hellströms nya album Försent För Edelweiss släpptes idag. Min kära vän Juan hade naturligtvis redan laddat ner det sedan innan så han skickade det till mig i måndags. Jag vet dock inte riktigt vad jag tycker ännu. Det låter olikt Håkans tidigare album och det känns inte väldigt opersonligt för att vara Håkan. Men det tar väl lite tid antar jag. Det var likadant med Kents senaste album. Jag gillar dock två låtar väldigt mycket, Inte Skyldig Nån Nåt samt Tro Och Tvivel.

wasn't life supposed to be more than this

Sista lediga dagen för min del innan jag ska börja jobba imorgon. Dagen kommer spenderas på bästa sätt med matlagning/häng med Hanna, Lisa och Linn. Det kommer säkerligen bli hur bra som helst precis som det alltid blir när man umgås med dessa tre.

Gårdagen blev precis lika tråkig som jag hade väntat mig och jag pluggade inte alls lika mycket som jag borde ha gjort. Men, kvällen blev desto bättre, Mia och Zoran kom hit. Jag och syster min har pratat om att åka utomlands ihop i sommar så vi satte oss och började leta runt efter olika resmål. Efter 1½ timme framför datorn bestämde vi oss till slut för Rhodos. Det ska bli så otroligt skönt!

Har träning ikväll, det blir spännande att se hur det går.

ensammast i sverige

Påskdagen, söndag. Dagen kommer antagligen hamna på topp tio över de värsta i mitt liv. Jag är helt ensam kvar i Borås då mina vänner åkt upp till de norra delarna av landet för en sysselsättning som kallas skidåkning. Jag har tokmycket att plugga, jag har ingen ork och jag är allmänt depp över livet. Jag är en så positiv människa känner jag. Men jag har verkligen inte ork till något. Det är spännande hur något kan vända så otroligt fort, för ett tag sen mådde jag hur bra som helst och jag hade ett överskott på energi. Det är när man mår såhär som man bara vill lägga sig i soffan och sätta på en patetisk, amerikansk romantisk film och glömma bort sitt liv. Man har dessutom en anledning till att gråta, iaf om man är så känslig som jag. Men, även jag kommer väl komma till en vändpunkt i livet då min tillståndskurva kommer peka uppåt. Det är helt enkelt bara att dra på sig allting-är-bra-för-jag-ler-kostymen. Det är tur att jag är så himla på bra att le, det kanske blir min räddning. Men just idag orkar jag inte utan Kent får rädda mig som så många gånger förr.

låt mig försvinna
bort från allt det här
för jag orkar inte.

det snurrar i min skalle

Så var det efterlängtade påsklovet äntligen här. Fast jag har inte sett fram emot det speciellt mkt om jag ska vara ärlig. Jag ska jobba hela lovet. Min älskade yrsel har fortfarande inte försvunnit och igår kväl höll jag på att bryta ihop. Jag skulle åka till stan och hänga med Elin och Annie, något som jag sett fram emot hela dan. Men när jag väl skulle åka mådde jag så jävla illa och var så yr så att jag inte kunde åka. Detta resulterade i att jag blev jävligt förbannad och gick upp till sjön och var väldigt arg. Men, det blev bättre. Jag trotsade min yrsel och åkte till stan ändå. Kvällen var trevlig, det blev tacos/film. Mkt bra.

Imorgon åker Elin och Jossan till Sälen så jag är ensam kvar i lilla Borås. Mindre kul. Måste ägna några rader till Jossan som fyller arton år idag, på självaste påskafton. Jag hoppas att hennes dag blir kanoon!

för jag kan känna det

Onsdag. Man skulle kunna dela in dagen i två delar, en bra del och en mindre bra del. Dagen började med den bra delen och min körlektion. Det gick jättebra och jag har nu bokat tid för halka och omkörning, nu är det fan inte långt kvar. Jag måste bara fixa all teorin också, bra Karin. Men, den bra dagen varade inte speciellt länge. Runt klockan tio börjar jag känna en bekant yrsel på ingång. Jag tänkte helvete, jag hinner inte med det nu. Men mycket riktigt, yrseln var tillbaka. Det var bara att åka hem. Även om det kändes som att dagen var dömd till att bli ett helvete så fanns det dock ljusglimtar. Våra svenskaprojekt som vi lämnade in för typ en månad sen fick vi idag tillbaka och betyg på. Eftersom jag skulle missa det bad jag Johanna att skicka ett sms sen om hur det gick. Jag kan säga att jag blev otroligt glatt överraskad.

Vad som är värst med yrseln är att det bara blir värre om man lägger sig och sover. Nej, man ska gå ut och gå och anstränga hjärnan. Så det gjorde jag. Efter alla skriverier i tidningen om skolan som brann var jag, nyfiken som jag är, naturligtvis tvungen att gå dit och titta. Man såg dock inte så mycket då man hade satt upp en vi presenning (stavas det så?) över hela byggnaden. När jag sedan vände gick jag via Dalsjöskolan. Då utspelades följande scenario. Fyra stycken killar, antagligen de "coola" på skolan går i riktning mot skolan och möter en ensam kille på väg mot motsatt håll. En av de "coola" killarna vänder sig och skriker något till killen. Jag har dock hörlurar så jag hör inte vad men jag ser på killens kroppsspråk och uttrycket i hans ansikte att det inte var några trevligt ord. Killen sjunker ihop direkt och jag ser på honom hur ledsen han blev. Jag blev så jävla förbannad att jag hade lust att bara skälla ut idioten ursäkta mig. (Kamratstödjartakterna sitter i). Men allvarligt, vad fan hade han gjort för fel. Jag gick sedan hela vägen hem och var irriterad över att jag inte gjorde något. Dock tror jag inte att en sådan pojk har så mycket respekt för en artonårig tjej.

Men, Dalsjöskolan. Det var verkligen minnen som ploppade upp i huvudet när jag gick förbi. Många jag känner har säkert mindre bra minnen av denna tid i livet men jag kan inte säga att jag har det. Jag hade nog egentligen jävligt roligt på högstadiet. Speciellt slutet av nian. Och jag mindes alla de sex åren som jag och Macko gick ihop till skolan. Det var mycket trevligt and I miss it. En liten minnesstund i dagens inlägg alltså.

pay no mind för ingen kan vilja ha dig mer än mig

don't drink putsspray

jag orkar inte slåss.

or how my heart breaks

Jag sitter hemma, min buss går om 40 min. Hade morgonträning i morse men jag har ingen franska denna veckan så jag åkte hem istället, var mindre sugen på att hänga på Bäckäng i typ 3½ timme. Så här är jag. Jag hoppas att det inte bara är jag som totalt hatar den nya layouten på bilddagboken. Så kan man inte göra, bilddagboken ska se ut som den alltid har gjort. Dessutom fattar man ingenting, helt värdelöst. Jag brukar inte vara såhär, jag menar de ville ju bara förnya det hela så att det blev en förändring. Men en förändring enligt mig ska leda till en förbättring, något som de ansvariga för bilddagboken missat totalt. Jag är så frustrerad att jag funderar på att avsluta mitt medlemsskap. Länge leve den gamla bilddagboken. Tänk vilken pinsamt stor del en liten internetsida kan spela i en människas liv. Jag är nog vad man skulle kalla en datanörd. Och jag är inte stolt över det.

I'm a terrible person
cause I've made up my mind

Vad fan har de gjort med bilddagboken?!

what took you so far away?

Återigen måndag och jag blev allt annat än glad när jag drog upp persiennen och mitt öga skådade en gräsmatta totalt begravd i snö. Vart jag än tittade var det vitt och det verkade inte som att himlen hade tänkt sluta sprida ut detta vita helvete på vårt landskap än på ett tag. Men, jag lyckades ta mig till skolan trots detta. Hade körlektion klockan 7.20, det var ganska roligt faktiskt. Dagen som följde var ganska behaglig precis som alla måndagar är nuförtiden. Mitt humör kunde dock inte nå sin absoluta topp på grund av vädret. Jag hann med en sväng till min optiker och hämtade ut mina glasögon som nu hade kommit. Det var en grym upplevelse att ta på sig glasögonen och kunna se ordentligt. Man kan nog göra liknelsen men att ta kort med en kamera som har en smutsig lins och sedan göra samma sak fast man har gjort rent linsen. Det var coolt. Jag har dock inte riktigt vant mig ännu och är fortfarande osäker på om jag verkligen valde rätt bågar. Men man vänjer sig väl.

Nu sitter jag hemma och försöker knåpa ihop en recension till en teater vi var på för typ två månader sen. Det går sådär kan jag meddela. Det är inte så svårt att komma på vad man ska skriva, det är ju egentligen bara att skriva vad man tycker. Nej, utan det svåra är att klura ut hur man ska skriva det så att det i alla fall blir lite underhållande att läsa. Hm.

ge mig en vinterdrog
ge mig allt du har

can it get any worse

Söndagar brukar vara en ganska tråkig dag med massa måsten och ångest inför den kommande veckan. Men idag var den nästan extrem, jag tror inte att det fanns en minut av glädje under dagen. Jag försökte sysslesätta mig med allt, datorn, plugga, musik, gå ut och gå men ingenting tycktes få mig på bra humör. Så jag gav till slut upp och la mig under täcket och sov. Ja, det finns faktiskt inte så mycket mer att berätta.

so many times i've planned
to be much more than who i am

like a hero

Jag har antagligen Sveriges snabbast uppdaterade blogg just nu. Jag skulle vilja påstå att jag är i klass med Aftonbladet, visserligen är det inte en blogg men ni förstår vad jag menar. För ca 4 ½ minut sedan avgjordes melodifestivalen 2008. För alla er som tittade är det när ni läser detta säkert inget nyhet att Charlotte Perelli med låten Hero vann. Jag är inte missnöjd då hon var en av mina favoriter. Men, det blev till slut Amy Diamond som vann mitt hjärta och jag röstade typ 10 gånger på henne. Trots mina röster hamnade hon på ett åttonde plats. Men! Jag blir arg, jag blir ledsen och jag blir förtvivlad när det är dags för folkets röster och jag på tv-skärmen ser att Christer Sjögren får fler röster än Amy. Vad är det för fel på Sveriges befolkning? Jag börjar inse att mina senaste blogginlägg endast har handlat om melodifestivalen och ni tror säkert att jag är besatt, men så är det inte. Jag har bara brist på andra ämnen att skriva om. Men, alla ni läsare, nu kan ni andas ut för nu är det över. Punkt.

well, I was crazy about you

Så var det då alltså dags för final i melodifestivalen 2008. Jag har hela tiden varit helt inställd på att min absoluta favorit in kvällens startfält är det lilla underbarnet Amy Diamond (okej, så liten är hon inte). Ändå tills igår, när jag av misstag råkade få igång Charlotte Perellis bidrag Hero, jag kan bara säga att det var kärlek direkt. Jag fastnade och tillbringade sedan stora delar av kvällen till att rocka till den här låten. Jag måste medge att det är lite pinsamt att tala om att man står och dansar sig svettig i sin ensamhet till Charlotte Perelli när man är arton men eftersom min blogg har bjudit på ett antal pinsamheter tidigare så är nog inte det här så farligt. Jag är alltså helt kluven. Det blir en spännande afton.

Dagen spenderades i Horred, närmare bestämt på Helsjöns folkhögskola där min syster studerar. Det var någon speciell dag där idag så klocka 10.00 i morse åkte vi iväg i våran röda Volvo. Men det var en ganska intressant dag och jag åkte hem sex timmar senare med ett antal nya kunskaper om bibeln i bagaget (min syster pluggar på bibellinjen). Det var alltså ett ganska avslappnade besök.

can I leave it up to you?

out of line

Så var ännu en vecka avklarade, denna dock mindre ansträngade eftersom vi var lediga två dagar. Det hände inget speciellt idag, jag gick på mina lektioner och sumpade ännu ett betyg. Bra Karin, jag är verkligen en nolla i mängden. Åkte och tränade efter skolan och nu sitter jag här och försöker fundera ut vad jag ska göra med kvällen. Det blir i alla fall en promenad med Jossan vilket lär förgylla kvällen ganska rejält.

Igår var vi på högskolan i Borås på nån slags kväll. Vi lyssnade till en som hade bestigit sju berg på sju kontinenter under sju månader. Och oj, vilket prestation det var. I alla fall enligt honom själv. Jo, han gick ordentligt igenom allt under hans äventyr och skippade inte en detalj, inte ens hur man uträttar sina behov hoppade han över, något som han för min del gärna hade kunnat göra då jag inte fann det hela speciellt underhållande. Hans motto var, nå toppen och må toppen. För min del var det snarade nå toppen och må botten, i alla fall kände jag mig så efter att ha missbrukat sånna däringa halstabletter från Extra. Det är farligt med gratisgrejer.

what if you're here to save me from this?

thank you

Ja, tack Amy Diamond. Det är inte förrän nu som jag verkligen insett hur grym hennes låt egentligen är. Idag är det onsdag vilket innebar att studiedagarna var över och det var dags att bege sig till Bäckäng igen. Jag började klockan elva idag och hade två lektioner så det var en ganska soft start. Jag hade prov första lektionen, ett prov som jag inte lagt ner någon större energi på. Men, efter bara 47 min hade jag tagit mig igenom provet och jag var själv förvånad över att jag svarat på varenda fråga. Jag kommer säkerligen ha fel typ hälften men ändå, så länge man har svarat har man försökt. Efter skolan gick jag och beställde min glasögon, ja tro det eller ej så bestämde jag mig till slut. Ni ser en bild till höger, dock mindre bra eftersom jag tagit den själv. Nu sitter jag här hemma i alla fall och håller på att göra klart en powerpoint till våran redovisning om Vietnamkriget imorgon. Jag funderar på vad jag ska göra med kvällen?

cause at night the sun in the tree,
made the skyline look like crooked teeth,
in the mouth of a man who was devouring, us both.

jag vill ha en hönsnätsbur

Måndag och studiedag. Studiedag innebär att man ska studera, men jag gjorde som alla andra studenter i Borås och utnyttjade ledigheten till max. Jag vaknade tidigt på morgonen och jag frös. Anledningen till detta var att fönstret hade stått öppet hela natten och att jag inte hade något täcke eftersom Elin hade tagit det, vi tog fel på bussarna igår kväll så hon kunde inte komma hem. Hon valde alltså mellan att sova hos mig i våran lektstuga eller att tillbringa natten i busskuren. Men men, jag åkte in till stan sen iaf. Först träffade jag lite folk, sen skulle jag på synundersökning. Det visade sig att jag hade synfel så det var bara att börja prova bågar. Hmm, så nu har jag haft beslutsångest hela kvällen för att jag inte kan bestämma mig för vilka jag ska välja. Hade jag haft lite mer ork så hade jag kunnat leta upp bilder på just dessa två bågar men jag har inte den energin. Efter att ha velat runt hos optikern i ca en halvtimme begav jag mig tillbaka till stan och inhandlade en väska. Träningen blev typ oseriösast i världen, i alla fall för min del. Jag var helt cptrött i benen efter helgens matcher. Pinsamt, men sant.

och någon borde skjuta mig

Vad är det för fel på Sveriges befolkning? Jag sitter och tittar på melodifestivalen och den självklara vinnarlåten har precis framfört sitt bidrag. Jag talar om dessa tre färgglada flickor som förgyller hela programmet med sina viftande armar. Dessa tre var alltså den självklara vinnaren i den lilla duellen med allas vår flickfavorit Ola. Men vad händer? Det är inte dessa tre som går vidaren utan Ola, hans låt var liksom inte ens bra. Jag hatar verkligen när man går vidare på sitt namn. Detta gjorde att jag fick nog, ingen mer melodifestival för min del.

Vi spelade match idag, mot Falköping. Det blåste nåt grymt vilket gör det mycket jobbigt och svårt att spela. Så även idag, vi förlorade med 1-0 men jag tycker nog att vi var det bättre laget. Jag fick spela yttermitt, jag börjar faktiskt tycka att det är riktigt roligt.

för inget är logiskt

like a shooting star

Eftersom inte fredagkvällen bjuder på nåt speciellt tillbringas den framför tv:n med mina kära föräldrar. Fredag kväll innebär självklart att det är Så Ska Det Låta med Peter Settman i spetsen som visas på tvskärmen. Att försöka byta kanal under programmets gång skulle belönas med dödsstraff och att ens komma med förslaget att byta till den där filmen på TV1000 som jag har velat se i tre veckor skulle resultera i att jag får diska eller göra dylik hemmetsyssla varje dag det kommande halvåret. Nej, inga sådana ord om detta fantastiska program. Jag får helt enkelt snällt sitta ner i soffan och glatt sjunga med i dessa svängiga melodier. Men, man ska inte bara kasta skit över detta program. Idag var en av de tävlande Amy Diamond. Amy, denna fantastiska unga dam. Ju mer jag tittar på programmet desto mer växer min kärlek till henne. Så ung går hon bara rakt in och krosssar Sveriges artistelit. Det är vad jag kallar talang!

wherever you go i will follow

i've got a feeling, it wasn't that easy

Att sitta hemma en torsdagkväll och veta att man nästan har klarat av hela veckan och att bara fredagen återstår är alltid lika underbar. Så även just nu. Det hände ingenting speciellt idag förutom att vårat schema är lite nytt för veckan och ska så vara framöver. Vi har fått en extra lektion med samhällskunskap på torsdagar. Idag fick vi tillbaka våra hemtentor om ekonomisk politik. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu om jag är nöjd eller inte. Jag borde vara nöjd med det betyget jag fick men jag kunde ha presterat så mycket bättre. Bra Karin, där sumpade du ditt mvg i samhällskunskap b. Vi jobbar i alla fall med trafficking nu, det är för jävligt verkligen. Inte nog med att vi har sett en vidrig jävla film, nu ska vi behöva läsa ett förbannat häfte på typ 30 sidor om hur fruktansvärt det är också. Jag blev verkligen berörd av filmen, det är helt jävla sjukt hur besatta en del (för det mesta män) kan vara. Hur kan man seriöst betala någon för att få ligga med personen, det är så jävla vidrigt. Det känns som att jag har hittat en ämne som jag är engagerad i, kanske jag ska göra mitt projektarbete om det här?

Helgen lär bli ganska jobbig, vi ska spela två matcher. På lördag möter vi Falköping borta och på söndag möter vi Vallen hemma. Det är dock inte säkert att jag ska spela båda, men jag hoppas det :) Det hade varit roligt att få spela på hemmaplan någon gång. Tyvärr är nog inte jag den enda som tycker det så vi får väl helt enkelt se vilka som får vara med. Imorgon är det fredag, jag älskar fredagar.

håkan, håkan, håkan

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om Håkan Hellströms nya låt, för en lång lång tid. Jag tänkte tillägna ännu ett inlägg till just denna låt. Jag kanske uttryckte mig aningen negativt i det förra inlägget om låten och jag vill helt enkelt bara meddela att jag har ändrat min inställning. Denna melodislinga med tillhörande text har nämligen gjort mitt liv de senaste två dagarna. Den har gått på repeat och jag tröttnar aldrig. Låten är helt enkelt helt jävla underbar. Tack Håkan, I owe you so much.

that's the way I am

Idag har jag varit på fruktansvärt dåligt humör hela dagen och jag kan inte riktigt förklara varför. Varför mitt dåliga humör har infunnit sig just idag är för mig en gåta, dagen kunde inte börja bättre med en sovmorgon till klockan elva liksom. Vad som då kan ha sänkt mitt humör är att min lektion endast varade i fyrtio minuter så det kändes ganska onödigt att åka in till stan. Att jag dessutom fick gå och vänta på en person i typ en halvtimme helt i onödan gjorde inte heller att mitt humör blev bättre. Jag åkte hem till slut. Ibland blir jag bara så trött på alla människor, kan inte folk bara försvinna ibland och låta mig vara. Det kanske låter dumt, men det är så jag känner idag. Jag orkar inte med alla krav på att vara trevlig hela jävla tiden och ha massa måsten om att ringa till folk. Jag tror att vissa människor ha fått ta del av min sura sida idag. Jag gör som vanligt och skyller på mina gener. But that's the way I am.

Jag samlade idag även nästan otillåtet mycket vuxenpoäng på en och samma dag. Jag gick till banken när jag kom hem och sålde mina fonder, bara det är det vuxenpoäng på. Men det räckte inte utan jag kände mig redo för att insamla ännu fler poäng så jag beställde ett VISA-kort och ett ID-kort också. Men inte ens det var nog för mig, jag ville ha mer. Så jag fixade en telefonbank och en internetbank också. Det sista bankkvinnan så innan jag gick var, nu har du blivit vuxen då. Och det var då det slog mig, att jag har fan blivit vuxen. Det känns för jävla bra.

Mitt humör höjdes aningen efter bankbesöket med det var fortfarande inte på topp. Då är det tur att det finns människor som alltid kan få mig glad igen, oavsett hur sur jag var innan. Den människan idag var Lisa Andersson som runt klockan fem slog mig en signal på telefonen. Vi pratade om allt möjligt och när vi lade på 45 minuter senare vad jag lika glad som vanligt. Jag förstår att alla ni som läser nästan spricker av nyfikenhet om vad vi pratade om så därför tänkte jag vara så snäll att dela med mig av en del av samtalet.

Lisa: Jag fattar inte riktigt vad han menar med den texten. Läs igen.
Karin läser texten igen.
Lisa: Nej, Håkan är för djup för mig. Jag får hålla mig till Mora Träsk.

Tack Lisa.


någon dag är jag din jakttrofé
som du övergav

today is a good day

Så har den första dagen på veckan avklarats och jag måste säga att idag var den bästa måndagen på länge. Jag hade två lektioner och en håltimme på två timmar och tjugo minuter. Under håltimmen tog jag och Hanna oss ner till stan där jag inhandlade ett par nya jeans och lite annat som stog högt upp på inköpslistan. Jag hade utveckligssamtal med min mentor och mamma efter skolan, något som faktiskt var ganska trevligt. Efter detta mycket upplyftande betygssamtal begav jag och mamma oss ner till stan och uträttade massa ärenden (tantpoäng på den meningen). Att göra av med pengar varje gång jag är i stan börjar bli en trend hos mig, något som min plånbok inte uppskattar alltför mycket. Den här gången köpte jag ett par skor också. Så nu får jag leva fattig ett tag. Träningen på kvällen var kuuul.

Imorgon är det tisdag, jag brukar hata tisdagar men jag har ett väldigt bra humör just för stunden så jag tycker inte att det ska bli så jobbigt. Och då ska vi ändå ha bad imorgon, vilket är typ det värsta jag vet. Jaja, bra dag hur som helst. Mamma blir dagens hjälte, hon är bra.

för en lång lång tid

Jag har precis lyssnat på Håkans nya singel. Det var en recension om hans singel i BT idag där man skrev att Håkan låter oengagerad och som en dålig blandning mellan Lars Winnerbäck och The Cure. Dessa ord gjorde att jag inte hade en speciellt positiv inställning till låten. Men, nu har jag lyssnat och tänkte nu säga mitt om låten. Texten och melodin var lika klockrena som alla Håkans tidigare låtar. Framför texten, varför kunde han inte släppa singeln för typ två månader sedan, texten hade lyft hela min vardag då. Vad man då kan klaga på är att Håkan faktiskt, precis som recensenten menade på, låter oengagerad. Jag vill också anmärka på ljudet, Håkans röst dränkts av musiken. På en skala 1-5 hamnar låten på en mycket mycket stark trea.

Jag och Elin ska, som tidigare nämnt, åka på festival i sommar. Alla de band som ska spela är inte officiellt ännu utan det är fortfarande ett okänt band som ska komma dit. Jag funderade lite på vilket band det skulle bli om jag fick välja. Detta var en tankebana som jag inte skulle ha gett mig in på. Det slutade med att jag satt med en lista på typ tio band och det var typ en omöjlighet att välja bort något av det. Det kändes ungefär som att säga vem av sin mamma och pappa man tyckte bäst om.

do i deserve this

Det var ett par dagar sedan jag uppdaterade mig här. I alla fall, vi spelade träningsmatch igår mot Värnamo. De åkte ur div 1 förra året så det var ett ganska bra lag. Jag fick starta som yttermitt, kan ju inte påstå att det gick speciellt bra så jag blev utbytt i halvlek. Vi spelade oavgjort 2-2, så det var helt okej.

Sen hade vi lagfest/inkilning på kvällen. Det var hela åtta stycken som skulle behöva utföra pinsamheter till publikens stora nöje. Årets inkilning bjöd på allt från drickande med tamponger i munnen till norsk karaoke. Det var hur som helst trevligt. Eftersom jag inte var speciellt pepp på att festa så åkte jag in till elin på kvällen och hängde med henne. Jag sov där i natt och kom hem för typ nån timme sedan så här är jag nu.

Idag ska jag för första gången på typ hur länge som helst ha en såndär äckligt slapp dag som innebär att jag inte gör någonting. Visserligen har halva dagen redan gått, men ändå.

Jag måste också meddela helgens stora glädjande nyhet, jag och Elin har bokat biljetter till Arvika! :D Det kommer bli hur bra som helst. Looking forward to it!